Tyskland är nu villigt att förhandla vidare med EU-länderna om att upprätta en europeisk bankunion och införa ett europeiskt insättningsgarantisystem. Det är en viktig tysk eftergift, eftersom tyskarna tidigare har blockerat en så omfattande garanti för sparpengar. Berlin är tveksamt till att finansiellt starka länder oftare och tidigare ska behöva hjälpa svaga länder.
Den tyske finansministern Olaf Scholz har presenterat förslaget i ett insänt brev i affärstidningen Financial Times. Minister betonade att det ”inte är något litet steg” för en tysk att vara öppen för en europeisk insättningsgaranti. Han kommer med all sannolikhet också att diskutera förslaget med finansministrarna i euroländerna idag.
Det tyska förslaget motsvarar en slags nedtonad version av ett tidigare förslag från Europeiska kommissionen från 2017. Det förslaget kunde då inte drivas vidare på grund av motstånd från tyska banker. Även i Nederländerna var inte alla positiva till planen.
Tyskarna ställer fortfarande många villkor, men en effektivare (mer eller mindre obligatorisk) samverkan mellan banker i EU-länderna har länge varit en önskan från många EU-ledare. Även om många politiker talar sig varma för att de starkaste ska bära de tyngsta bördorna, är finansiellt sunda länder fortfarande tveksamma till att betala största delen av notan.
Först och främst måste det enligt Scholz införas gemensamma regler för fall där banker hamnar i problem. Så tycker Scholz att problem i en bank först ska tas om hand av det befintliga nationella insättningsgarantisystemet i det aktuella landet. Det europeiska garantisystemet bör bara användas om det inte räcker.
Stora banker från Förbundsrepubliken reagerar denna gång positivt. ”Tidpunkten för initiativet är väl vald”, sade Commerzbank-chefen Martin Zielke. Han menar att det är tack vare den blivande ordföranden i Europeiska kommissionen, tyskan Ursula von der Leyen, som debatten har återupptagits och nu nya linjer dras.
Den nederländske finansministern Wopke Hoekstra välkomnar Tysklands vilja att upprätta ett europeiskt insättningsgarantisystem. Upprättandet av systemet har legat på bordet sedan slutet av 2015, men har hittills främst hindrats av Tyskland. Berlin är rädd att bli ansvarigt för misslyckad bankpolitik i andra länder och hänvisar framför allt till den tidigare krisen i Grekland.
För Tyskland, liksom för Nederländerna, är det viktigt att bankerna först rensar sina egna balansräkningar och att deras regeringar minskar riskerna med ”dåliga lån”. Nederländerna har under en längre tid betonat att statsobligationer inte bör betraktas som riskfria placeringar. För länder som Italien, där många banker köper statsobligationer från sin egen regering, är den frågan mycket känslig.