Domen ses som en viktig milstolpe för att tydliggöra behörighetsgränserna mellan Bryssel och EU-länderna. Utslaget bekräftar att socialpolitik delvis kan utformas på europeisk nivå, men att lönebildning i grunden förblir nationellt.
Europeiska unionens domstols dom klargör omfattningen av den europeiska sociala lagstiftningen. Domstolen slog fast att EU genom sitt minimilönsdirektiv inte har överskridit sina befogenheter, men att två bestämmelser har tagits bort eftersom de gick för långt i att ingripa i nationell lönebildning.
Målet väcktes av Danmark, med stöd av Sverige. Båda länder anser att löneförhandlingar tillhör det nationella området och att europeiska institutioner inte får lägga sig i detta. Deras klagomål riktades mot direktivet från 2022, som syftar till att säkerställa "lämpliga minimilöner" i alla EU-länder.
Domstolen gav delvis Danmark rätt. Domarna upphävde två specifika bestämmelser: en som fastställde kriterier för beräkning och anpassning av minimilöner, och en som förbjöd lönesänkningar vid automatisk indexering. Enligt domstolen rör båda reglerna direkt fastställandet av löner – en nationell befogenhet.
För övriga delar gäller direktivet fullt ut. EU-länder uppmanas att främja kollektiva förhandlingar mellan arbetsgivare och arbetstagare samt att säkerställa att löner bidrar till en anständig levnadsstandard. Domstolen betonade att detta inte utgör ett direkt ingrepp i nationella system.
Avskaffandet av de två bestämmelserna innebär att EU inte kan införa gemensamma kriterier för nivån på minimilöner. EU-länderna behåller därmed större frihet att själva bestämma hur de beräknar och justerar löner, exempelvis genom indexeringssystem eller kollektivavtal.
För länder med automatisk löneindexering – som Belgien och Luxemburg – betyder detta att de själva fortsätter att besluta om tillämpningen av dessa system. Samtidigt kvarstår direktivets övergripande mål: att förbättra köpkraften för arbetstagare och minska löneskillnader inom EU. Domstolen bedömde att detta mål ligger inom unionens mandat att främja social sammanhållning.