Nederländerna måste snabbt vidta åtgärder mot regler som försvårar för medborgare att placera sin pension utomlands eller köpa pensionsprodukter från en utländsk leverantör. Europeiska kommissionen hotar med att ta ärendet till EU-domstolen om lagstiftningen inte ändras inom två månader.
Det nederländska pensionssystemet har tidigare varit föremål för diskussion mellan EU och Nederländerna, särskilt eftersom det nederländska systemet på många sätt skiljer sig från EU:s pensionsmodell. Till skillnad från alla andra EU-länder är pensionerna inte en typ av statligt organiserad ”socialförsäkring”, utan pensionsfonderna ägs av arbetsgivare och fackföreningar.
I Nederländerna finansieras pensionerna inte heller med skattemedel (som samlas in och betalas ut via staten), utan genom premier som arbetsgivarna drar av från arbetsinkomsten. Pensionerna i Nederländerna är därför inte ”skatter eller sociala ersättningar”, utan ”uppskjuten lön”.
I andra EU-länder fastställs skattetryck och skatteutbetalningar årligen av skiftande regeringar, vilket nästan varje år leder till protester över pensionsnivåer, som i Frankrike eller Grekland. I Nederländerna bestäms premiebelopp och utbetalningar av arbetsgivare och fackföreningar, utanför den politiska beslutsprocessen.
Enligt Europeiska kommissionen hindrar Nederländerna fri rörlighet för medborgare och arbetstagare, etableringsfrihet, tjänstefrihet och fri rörlighet för kapital. I EU:s synsätt är pensioner endast finansiella transaktioner, som därför också borde gälla över gränserna inom hela Europa.
I en sådan nyliberal marknadsmodell borde en nederländare kunna teckna en pensionsförsäkring i Frankrike, och vice versa. Men en fransman kan inte bli medlem i en nederländsk pensionsfond; då måste han vara anställd inom den sektorn hos ett nederländskt företag. Kort sagt: i vilken utsträckning får Nederländerna skydda sitt sociala pensionssystem, eller hur ska andra få inflytande över våra pensioner?
Europeiska kommissionen har tidigare varnat den nederländska regeringen i frågan. Till exempel kräver Nederländernas finansministerium bankgarantier från en (före detta) anställd när dennes pensionskapital överförs till en utländsk pensionsfond, på grund av möjliga skattekonflikter rörande pensionsavtalet. Utländska pensionsleverantörer ställs också inför villkor som hindrar dem från att erbjuda sina tjänster på den nederländska marknaden. Det uppskattas inte i Bryssel.
Regeringen Rutte nådde tidigare i år en överenskommelse med arbetsgivare, fackföreningar och under andra kammaren om en omfattande modernisering av pensionssystemet. Arbetsgivarna fokuserar huvudsakligen på nivån av avgifter, fackföreningarna på nivån av utbetalningar och staten på den juridiska möjligheten och genomförbarheten.
Under de senaste månaderna har det åter blivit tydligt att minister Wouter Koolmees (sociala frågor) känner EU:s närmanden: det nya nederländska pensionssystemet måste också följa EU-reglerna, enligt Bryssel. Det talas till och med om en ”överföringsunion” där uppsparade pensionskapital från alla EU-länder skulle samlas i en pott och alla pensioner betalas från denne pott.
Trots möjliga hot om nedskärningar har det nederländska pensionssystemet nyligen återigen utnämnts till världens bästa. Konsultfirman Mercer placerade Nederländerna överst i sin Global Pensions Index, precis som föregående år. Trots att många nederländare klagar över osäkerheten kring sina pensionsutbetalningar är det ibland bra att genom sådana undersökningar inse att Nederländerna globalt sett har det mycket bra, sade en av forskarna.
År 2017 rankades Danmark något högre. Det landet är nu tvåa och, efter Nederländerna, det enda andra land som får betyget ”A” för den finansiella stabiliteten som systemet erbjuder efter pensioneringen. Australien kom trea, följt av de skandinaviska länderna Finland, Sverige och Norge.
Det nederländska pensionssystemet får höga betyg inom områdena tillräcklighet, hållbarhet och integritet. Det ledde till totalt 81 av 100 poäng, 0,7 poäng högre än förra året. Förbättringspotential finns inom hushållens skulder, som är relativt höga. Även i Danmark har hushållen relativt mycket skulder, framför allt i form av bolån.