Det nya ställningstagandet från Europaparlamentet att vägtransporter av slaktdjur ska begränsas till högst åtta timmar är långt ifrån att bli verklighet. Det kommer att dröja minst flera år innan någon ny lagstiftning träder i kraft.
Utsikterna för snabba förbättringar är verkligen inte gynnsamma, medgav förra veckan den luxemburgska europaparlamentarikern Tilly Metz (De Gröna), ordförande för den parlamentariska utredningskommittén ANIT.
Hon uttryckte dock nöjdhet med det slutgiltiga breda parlamentariska stödet för den chockerande slutrapporten och de 139 förslagen på (några tiotal) striktare regler och (många tiotal) mer frivilliga ”rekommendationer”.
”Naturligtvis hade vi önskat mycket juridiskt bindande lagstiftning. Till exempel ett fullständigt förbud mot djurtransporter. Men med en maxgräns på åtta timmars transporter täcker vi åttio procent av exporten av slaktdjur (utanför EU – anm.). Att det inte bara fortsatt är kalvar yngre än tio dagar som inte får transporteras, utan även andra unga djur, är också en förbättring. Och vad sägs om obligatoriska inspektioner som sätter skraltiga fartyg och lastbilar i karantän?”
De nu föreslagna icke-bindande rekommendationerna ska bli en del av ny lagstiftning ("dyrvälfärdsrevidering") som hälsokommissionär Stella Kyriakides avser att lägga fram 2023. Då måste EU-kommissionärerna alltså ta egna ståndpunkter om dessa 139 ”rekommendationer”. Därefter ska de 27 EU-länderna göra detsamma. Det ser ut som att kommissionärerna står ”närmare” Europaparlamentets hållning än den hittills återhållsamma attityden från många landsbygdsministrar.
Ändå kan Europaparlamentet inte räkna sig som segrande än. Kyriakides har på sitt departement knappast specialiserade tjänstemän för denna stora juridiska omställning och har knappt någon budget. Dessutom inser erfarna EU-politiker nu när Europaparlamentet tagit en officiell position att ministrar kan ta fram sina fördröjningstaktiker.
Mycket kommer att bero på hur stadigt Kyriakides står på sig. Stöd kan i varje fall Kyriakides och Metz räkna med från Tyskland, Luxemburg och Nederländerna. Dessa tre länder lade förra året fram sitt krav om att ”sluta med djurtransporter” på EU-kartan.
Under valåret 2024 ska trilogförhandlingar sedan inledas mellan Europaparlamentet, kommissionen och EU:s ministerråd. I många fall tillkommer dessutom en övergångsperiod som ibland kan pågå i flera år.
Förra veckan betonade flera jordbruksministrar i EU:s ministerråd i Bryssel att deras länder redan gör mycket för att skydda djurvälfärden under transporter. De anser att EU först bör agera mot de länder som inte gör något mot missförhållandena. Vissa ministrar säger också att nya regler bara får införas om de ”baseras på vetenskaplig forskning”. Sammanfattningsvis är detta ”villkor” som redan nu förutspår en lång och svår förhandlingsprocess.
Dessutom är många av de 139 ”rekommendationerna” långt ifrån vattentäta. Till exempel är det ännu inte fastställt hur ”omklassificering” av slaktdjur kan motverkas. En handlare kan transportera djur inom den tillåtna åttatimmarsgränsen som ”avelsdjur” till länder i EU:s utkanter (som Norge, Schweiz, Nordirland, Ukraina), som sedan kan sälja dem vidare som slaktdjur till avlägsna länder, inklusive veckolånga transporter på överfulla och slitna djurfartyg.
Till stor besvikelse för den nederländska europaparlamentarikern Anja Hazekamp (Partij voor de Dieren) har Europaparlamentet visserligen röstat för den chockerande slutrapporten om missförhållandena vid djurtransporter, men i praktiken görs inget åt det.
Hazekamp tog initiativet till den parlamentariska utredningen för två år sedan. Enligt henne stannar det vid icke-bindande ”rekommendationer” vars verklighetsförankring återstår att se, framför allt om de eventuellt kommer att försvagas ytterligare. Därför röstade hon besviken emot…