Europaparlamentariker har nästan enhälligt uttryckt sin upprördhet och avsky över ministrar och politiker som använder skatteparadis.
Avslöjanden från Pandora Papers visar att de därigenom undviker att betala skatt i sina egna länder, samtidigt som Europaparlamentet i över tio år har krävt ett avskaffande av skatteparadis.
Under en plenardebatt med representanter från Ministerrådet och Europeiska kommissionen fördömde parlamentarikernas EU-regeringarna för att de låter omfattande skatteundandragande pågå, på grund av oförmågan att reformera skatteregler.
Även om ett antal Europaparlamentariker medgav att viss framgång nåtts för att förbättra EU:s lagstiftning, höll de med övriga om att många EU-länder gör alltför lite för att täppa till de länge kända kryphålen i skattereglerna.
Parlamentarikerna betonade att ett internationellt avtal om skatteregler måste slutas skyndsamt och snabbt omvandlas till europeisk lagstiftning.
Man påpekade också den intressekonflikt som uppstått för högt uppsatta politiker som nämns i Pandora Papers, exempelvis EU-ministrar och statsöverhuvuden, eftersom de sitter i de organ som ska bekämpa skatteflykt och skatteundandragande.
De 27 europeiska finansministrarna uppdaterade på tisdagen sin svarta lista med länder som misstänks underlätta skatteundandragande. Ministerrådet gör detta två gånger per år. Den senaste uppdateringen sammanfaller med avslöjandena om vissa ministrar och politiker, såsom Nederländernas minister Hoekstra och Tjeckiens premiärminister Andrej Babis, som investeringar i placeringsstrukturer på Brittiska Jungfruöarna, en ögrupp känd som ett skatteparadis.
Den europeiska svarta listan, som startades 2017 till följd av all uppståndelse kring skatteundandragande, har på senare år i princip blivit kortare. För närvarande finns där förutom Amerikanska Jungfruöarna även Amerikanska Samoa, Fiji, Guam, Palau, Panama, Samoa, Trinidad och Tobago samt Vanuatu.
Europaparlamentariker som PvdA:s Paul Tang och Sven Giegold från De Gröna kallar EU-listan för en skenmanöver, eftersom EU-länder aldrig sätter upp varandra på den. Även Oxfam har varit kritiskt under många år.