Dessa bidrag, som årligen uppgår till hundratals miljoner euro, är avsedda att stödja intresseföreträdare och organisationer i att sprida information och ge råd om nya EU-policyplaner. Sådana organisationer finns inte bara inom natur och miljö, utan även exempelvis för hälsofrågor, kollektivtrafik, mänskliga rättigheter och sociala frågor.
Sådana klubbar kritiserar ofta EU-planer, men bjuds – tack vare sin expertis och med EU-stöd – in till europeiska förhandlingsbord. Jordbruksvänliga EU-politiker hävdar att miljöorganisationernas kritik av jordbrukspolitiken är orättvis och skadlig för den agrara sektorn.
Europaparlamentarikerna är delade i frågan. Vissa anser att bidrag är nödvändiga för att främja demokratisk medverkan och representera en bred uppsättning åsikter. Andra parlamentariker förespråkar striktare regler för att förhindra att EU-bidrag används för ensidiga kampanjer.
I Europaparlamentet är det framför allt tyska EVP-kristdemokrater som protesterat mot detta under flera år. Enligt dem använder vissa miljöorganisationer EU-medel för att driva kampanjer som målar bönder i ett negativt ljus. Den bayerska EVP-politikern Monika Hohlmeier (medlem i budgetkontrollutskottet) kritiserade att Bryssel subventionerar "anti-agri-aktioner".
Därpå påpekade andra EU-politiker att Hohlmeier själv tjänar 75 000 euro per år som bisyssla på den tyska jordbrukskoncernen Baywa, och därmed är del av jordbrukslobbyn i EU. Tidigare protesterade Hohlmeier och andra starkt när Bryssel ville skjuta på budgeten med några miljoner euro, ur hundratals miljoner, för reklam som uppmuntrar köttkonsumtion.
Denna gång anslöt sig även den nya nederländska BBB-delegationen i Europaparlamentet till Telegraaf-kampanjen mot den tidigare kommissionären Frans Timmermans och till jordbrukslobbyns kritik mot miljöorganisationernas protestaktioner. Kritik mot bidragsstrukturen inom många politikområden förminskas till anklagelsen att Timmermans i smyg skulle ha delat ut EU-miljoner till miljögrupper för att störa bönderna.
Miljöorganisationerna försvarar sitt arbete genom att betona att deras kritik grundar sig på vetenskaplig forskning. De menar att många former av intensivt jordbruk är skadliga för biologisk mångfald och bidrar till klimatförändringar. Dessa organisationer framhåller att deras arbete är avgörande för att möjliggöra en väl avvägd debatt om hållbar politik.