Förhandlare från Europaparlamentet och EU-länderna har enats om ett nytt europeiskt direktiv för minimilöner. Direktivet ålägger inga ekonomiska skyldigheter för företag. Däremot införs striktare procedurer för EU-länder att koppla minimilönens nivå till deras genomsnitt och den totala lönekostnaden.
Europeiska medlemsstater måste börja granska om deras minimilöner är tillräckliga, exempelvis i förhållande till den internationella normen på minst 50 % av genomsnittslönen före skatt och 60 % av det så kallade medianlönen före skatt. Mer än tjugo europeiska länder, däribland Nederländerna, uppfyller inte denna norm. "En tydlig signal från Europa att Nederländerna måste höja minimilönen till 14 euro per timme," betonade den nederländska huvudförhandlaren Agnes Jongerius.
På uppmaning av Sverige och Danmark lades i sista stund till en kompromisstext som klargör att det rör sig om minimirekommendationer som länder får ligga över. Båda länderna ville undvika risken att behöva sänka sina kollektiva sociala standarder.
Därtill förankras fackföreningsrättigheter: EU-länder måste agera – även förebyggande – om anställda och fackliga företrädare utsätts för påtryckningar eller hot från arbetsgivare. Agnes Jongerius: "Tillsammans står man starkare. Och ett kollektivavtal med goda arbetsvillkor är det bästa sättet att bekämpa fattigdom bland arbetande. Detta är verkligen ett trendbrott jämfört med Europa strax efter bankkrisen, från och med nu driver vi upp lönerna!"
EU-kommissionär Nicolas Schmidt (Sociala frågor) uttryckte nöjdhet med den för närvarande nådda preliminära politiska överenskommelsen mellan socialministrarna och Europaparlamentets förhandlare. Det nya direktivet ålägger inga skyldigheter men skapar ett ramverk för nationella förhandlingar och procedurer där europeiska minimigränser fastställs. I juli röstar Europaparlamentet om avtalet och även EU-länderna måste ge sitt slutgiltiga godkännande den 16 juni.
Enligt det nya direktivet måste minst 80 procent av arbetstagarna i ett EU-land omfattas av kollektiva löneförhandlingar (KOL-överenskommelser). Om detta inte uppfylls måste landet lämna en rapport till Bryssel. Detta förväntas leda till att nationella kollektiva löneavtal också upprättas för paketleverantörer, sparrisskördare, lökskalare och säsongsanställda inom jordbruket.
Lönen för cirka 25 miljoner arbetstagare förväntas höjas genom denna lagstiftning. Minimlönen blir inte densamma i alla länder, men de tvingas att stimulera kollektiva förhandlingar. Länder rekommenderas att utgå från en basnivå av varor och tjänster.
Även den nederländska Europaparlamentarikern från GroenLinks, Kim van Sparrentak, är nöjd med detta viktiga steg: "Alltför länge har Europeiska unionen försummat arbetstagare med lägst löner. Denna lag visar att ett mer socialt Europa är möjligt om den politiska viljan finns. Nu när många har svårt att få ekonomin att gå ihop är det viktigt att så snabbt som möjligt omvandla detta avtal till högre löner."
I avtalet inkluderas också van Sparrentaks förslag att vid fastställandet av minimilönen ta hänsyn till att minska lönegapet mellan män och kvinnor: "Det är främst kvinnor som arbetar i lågavlönade yrken. Genom att fokusera på detta kan vi tackla inkomstskillnaderna ännu snabbare."