Vid de europeiska mötesborden ligger återigen några explosiva ärenden som lätt kan leda till kollisioner mellan partier, politiker och beslutsfattare. Det står redan klart att Klimat+Miljö och Jordbruk+Livsmedel återigen kommer att stå i stark motsats till varandra.
Efter sommaruppehållet tas bland annat nya förslag upp i Bryssel och Strasbourg (från kommissionärerna Timmermans, Sinkevicius och Kyriakides) för 'mindre kemi och mer ekologiskt inom jordbruket'. Dessutom kommer den nya skogslagen, liksom översynen av nitratdirektivet och det nya regelverket för markanvändning, att diskuteras.
Europaparlamentarikern Herman Dorfmann från EPP-gruppen säger att kursen i jordbruksdebatten under de senaste månaderna 'återigen har börjat återgå till verkligheten'. Enligt Dorfmann hade frågan om produktion och livsmedelssäkerhet nästan helt försvunnit under de senaste åren, men står nu – på grund av Rysslands krig mot Ukraina – åter högst upp på agendan, och det med rätta.
Under de senaste månaderna har Dorfman varit en av förespråkarna för en lättnad av Green Deal-bestämmelserna i det nya gemensamma jordbrukspolitiken. Som jordbrukssamordnare för EPP-gruppen kunde han 'bakom kulisserna' diskutera och styra detta tillsammans med sin partikamrat Norbert Lins, ordförande för jordbrukskommittén.
Tillsammans utgjorde Dorfmann och Lins också en röst för AGRI-kommissionären Janusz Wojciechowski, som har nära kopplingar till en av de polska konservativa politiska riktningarna inom ECR-gruppen.
I en utförlig intervju med det tyska jordbrukspressbyrån Agra-Europe sade Dorfmann att han redan långt innan Ryssland invaderade Ukraina pressade på för att inte bara ekologisk men även ekonomisk hållbarhet behövs. Enligt honom har det under de senaste åren lagts för stor vikt vid miljö, natur och hållbarhet, medan möjligheterna och begränsningarna inom jordbruk och djurhållning knappt har beaktats.
Klimatkommissionär Frans Timmermans kritiserade nyligen hårt sina politiska motståndare i jordbrukskommittén. Han anklagade dem för att missbruka de problematiska spannmålsexporterna från Ukraina som en icke-argument för att skrämma den europeiska allmänheten med hotande hunger eller livsmedelsbrist på andra håll i världen, i syfte att kunna expandera EU:s jordbruk ytterligare.