Europeiska unionen måste mobilisera alla ekonomiska resurser för medicinsk, social och ekonomisk återhämtning efter coronakrisen. Inte bara av solidaritet med hårt drabbade grannländer, utan också för att vi är skyldiga nästa generation det,” säger Europeiska kommissionens ordförande Ursula von der Leyen.
Europeiska kommissionen presenterade planer för en anpassad långtidsbudget efter att Frankrike och Tyskland tidigare tillsammans, samt en grupp med ”snåla fyra”, lämnat in sina egna motstridiga förslag. Det förslag som nu presenterats av kommissionen innehåller inte bara några kompromisser på känsliga punkter utan erbjuder även några ”nya lösningar”. Dessa nya inslag utgör dock nya hinder där de 27 EU-länderna ännu långt ifrån är eniga.
Von der Leyens föreslagna långtidsbudget för 2021–2027 kostar årligen 1,85 biljoner euro (1850 miljarder). Av detta lånas 750 miljarder euro på finansmarknaderna för ett coronahjälpspaket, varav 500 miljarder är direkta bidrag till länder och 250 miljarder lån till företag. Det innebär alltså att EU ska förvalta fonden, dit ansökningar och konkreta planer måste lämnas, och att alla finansministrar kan bevaka utgifterna.
På intäktssidan försöker Europeiska kommissionen slå två flugor i en smäll. Det finns invändningar i många EU-länder mot en ”transferunion” där starka och rika EU-länder bidrar till lånen och underskotten för svaga EU-länder. Det finns också motstånd mot att höja det årliga EU-bidraget.
Kommissionen föreslår nu införandet av europeiska skatter, till exempel på plastengångsflaskor, internetvinster, omsättningsskatt för multinationella företag och miljöskatter på smutsig import. Sådana ”nya inkomster” är en sedan länge efterlängtad EU-önskan men har hittills alltid blockerats av ministrar och regeringschefer. De har hindrat att EU själv tar in (skatte)pengar; de vill låta EU-finansieringen gå via (deras kontroll över) de 27 medlemsländerna.
Om EU-länder fortsätter att motsätta sig egna EU-inkomster måste de efter 2025 själva stå för den slutliga notan för coronafonden och får då inte klaga på höjda årliga bidrag, är ungefär resonemanget. Det nuvarande förslaget innehåller flera kompromisser där vissa motståndare är för vissa delar medan anhängare är emot andra delar.
I långtidsbudgeten ingår också delar av ny politik, exempelvis klimatpolitik och den gröna given. Det innebär att mycket ”omfördelas” inom budgetarna (gamla stöd tas bort för att använda pengarna till något nytt).
Så har budgeten för jordbruk tillkommit med tiotals miljarder euro, bland annat för mer skogsåterställning, ökad biologisk mångfald, mer landsbygdsutveckling och den nya målsättningen om mattrygghet från ”bonde till bord”. Samtidigt skärs cirka tio procent av de välkända jordbruksstöd som delvis flyttas från stora jordbruksföretag till små familjejordbruk.
Vidare höjs den obligatoriska avgiften från de 27 EU-länderna till Bryssel. Men det årliga rabattavdraget som nettobetalarländerna Nederländerna, Österrike, Sverige, Danmark och Tyskland får på sina avgifter kan för tillfället kvarstå. Ett lockbete för klaganterna, som det noterades i korridorerna. I Nederländernas fall uppgår den årliga rabatten till cirka 1 miljard euro.
EU-president Charles Michel vill ”satsa allt” för att inom några månader nå en överenskommelse om det europeiska återhämtningspaketet. Han vill ta upp frågan på ett extrainkallat toppmöte med EU:s 27 regeringschefer om tre veckor. På grund av coronaviruset är det fortfarande osäkert om regeringscheferna själva reser till Bryssel för ett riktigt möte. Personlig kontakt är enligt diplomater nödvändig vid känsliga förhandlingar.
Den nederländske premiärministern Mark Rutte förväntar sig att det kommer att dröja innan ett beslut fattas om EU:s återhämtningsfond. ”Vi kommer under en tid att föra debatt i Europa, det kommer verkligen att ta tid. Inget beslut väntas på EU-toppmötet i juni,” säger Rutte. I så fall kan beslut fattas först i juli under Tysklands ordförandeskap.
Rutte ville ännu inte kommentera sakpolitiken i det presenterade paketet. Från nästan alla andra EU-huvudstäder kom förstående, inte avvisande och ofta positiva reaktioner. Rutte gjorde klart att han vill hålla fast vid de ”utgångspunkter” som Nederländerna tillsammans med Danmark, Sverige och Österrike formulerat på papper.
Men det ser ut som om Österrike redan accepterar ’delvis bidrag, delvis lån’. Och diplomater i Bryssel förväntar sig att Danmark och Sverige, som båda har sina egna valutor och inte är med i euroområdet, inte vill hamna i en onödig särställning inom EU igen. I det fallet hotar Nederländerna att bli den enda som fortfarande säger nej…