Precis när det gäller att skörda under den sista mandatperiodens år förlorar Europeiska kommissionen inte bara en av sina stjärnspelare, utan motståndet växer också mot viktiga Green Deal-arv från Timmermans portfolio.
Nu när det står klart att Timmermans blir toppkandidat för PvdA/GroenLinks, spekuleras det intensivt i Bryssel om vem som ska efterträda honom. Förresten: måste han verkligen ersättas för det där enda året?
Vem ska nästa år försvara dogmat ”Du skall göra hållbart”?: en tillfällig ersättare som bara vaktar butiken? Vem ska förankra Timmermans klimatdossier för nästa EU-period 2024–2029? Reglerna säger att Nederländerna borde nominera en ny kommissionärskandidat. Men det nederländska kabinettet är i en avgående period efter avhoppet av VVD-premiärministern Mark Rutte, och sådana utnämningar är politiskt extra känsliga.
Den brusselska apparaten skulle kunna anse att Timmermans arbete i stort är klart och att resterande frågor kan hanteras av hans nuvarande assistent, dossierälskaren Diederik Samsom. Om så krävs kan resten skjutas upp till efter Europavalet (juni 2024), eller att någon av de nuvarande kommissionärerna för ’Klimat’ kan ta på sig en extra period.
Man kommer tveklöst att ta hänsyn till att de kommande ett och ett halvt åren inte kommer att präglas av jordbruk och miljö som stora frågor. Kanske tråkigt för Europas jordbrukare, men EU står inför andra, avgörande utmaningar under kommande år, främst på den geopolitiska scenen.
Handelsrelationerna med USA och Kina, följderna av Brexit och Rysslands krig i Ukraina är betydligt viktigare än ett eventuellt förbud mot glyfosat. Jordbrukslobbyn i Bryssel hoppas dock redan att Timmermans förtida avresa ska innebära ”från uppskov till avbokning”. Åsikterna om de kvarvarande Timmermans-dossierna är fortfarande starkt delade.
Så måste LNV-ministrarna fortfarande godkänna en halvering av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruket. Ministrar och parlament måste ännu enas om en i stort sett avvecklad lag om naturåterställning. Ett beslut om mindre nitratförorening i grundvattnet återstår också. Däremot har lättnader i användningen av glyfosat och en utvidgning av GMO-tekniker redan annonserats.
I detta scenario (=mycket kvar att säkra) kan kommissionens ordförande Von der Leyen ta det återstående klimatansvaret i egna händer och vända en hotande nackdel till en fördel. I Bryssels korridorer viskas det om att Von der Leyen gärna vill bli omvald efter Europavalet. Det påstås att särskilt konservativa tyska kristdemokrater inte är helt nöjda med detta. De anser att Von der Leyen är för Timmermans-vänlig och för grön.
Flera kristdemokratiska partier i Centraleuropa (och EPP-ledaren Weber!) anser att EU bör gå en mer högerinriktad kurs med större fokus på ”ekonomi + nu” och mindre betoning på ”Green Deal + framtiden”.
För Von der Leyen skulle ett framgångsrikt avslut och säkring av Timmermans sista steg inte bara vara ett fint diplomatiskt och administrativt resultat; det skulle också kunna vara en personlig valkampanjstrategi för henne.