Därmed avviker miljöministrarna kraftigt från Europakommissionens förslag och från Europaparlamentet som istället vill ha strängare regler.
Ministrarna vill till exempel att kravet på att bygga reningsanläggningar inte ska gälla för små byar och regioner med färre än 1250 invånare. Miljökommissionären Virginius Siskevicius vill att fler områden ska omfattas av reningskravet.
Däremot anser ministrarna att man inte bara ska ta hänsyn till natur- och miljöintresset av renare vatten, utan också till folkhälsan. Därför har man nu också infört ett krav på att EU-länderna måste kontrollera avloppsvatten för förekomst av sjukdomsalstrande organismer, smittsamma bakterier och farliga kemiska ämnen. Det leder till att andra kommissionärer också ska få uttala sig i frågan.
Dessutom vill ministrarna att de nyast anslutna EU-länderna ska kunna få en uppskov på åtta till tolv år eftersom de redan de senaste åren har gjort betydande investeringar för att genomföra EU-direktivet.
Inom tjugo år måste medlemsländerna säkerställa att så kallad tertiär rening (borttagning av kväve och fosfor) tillämpas på stora anläggningar med 150 000 invånare. Avvikelse tillåts när renat avloppsvatten återanvänds för bevattning inom jordbruket, under förutsättning att det inte utgör någon risk för miljö eller hälsa.
"Vatten är en värdefull resurs som blir allt mer knapp. Kommunalt avloppsvatten kan med tillgänglig teknik renas framgångsrikt", säger miljökommissionär Sinkevičius. Enligt honom öppnar detta många möjligheter för bönder att säkert använda återvunnet vatten för bevattning.
EU uppger att över 40 000 miljoner kubikmeter avloppsvatten renas årligen, men att endast 2,4 % av detta får sådan efterbehandling att det kan användas inom jordbruket. Det är en av anledningarna till att Bryssel vill skärpa kriterierna.