EU-Miljöministrar överväger markdirektivet

Miljöministrarna i EU-länderna tar ställning i Bryssel på måndag till ett nytt europeiskt markdirektiv mot ytterligare föroreningar av marken. Bryssel har tidigare fastställt strängare regler mot luft- och vattenföroreningar. Detta markdirektiv kräver att de 27 EU-länderna utför tätare och mer omfattande mätningar. 

Resultaten av jordprover ska sedan förvaras i ett offentligt register, varefter grannar och medborgare kan framföra skadeståndsanspråk mot gärningsmännen. Ett system med markregistrering och renjordsdeklarationer kan också kombineras med bidrag till markägare, lantbrukare och trädgårdsmästare. 

EU har mer än 3 miljoner kända förorenade fläckar, medan intensiv markforskning inte ens har utförts i alla EU-länder de senaste åren. Nederländerna har cirka 250 000 platser som kan vara allvarligt förorenade. Tänk på (tidigare) kemiska tvätterier, bensinstationer, garage, gasfabriker eller jordbruk där förbjudna ämnen användes förr.

Det föreslagna direktivet har mött invändningar inom jordbrukskretsar. Jordbruksministrar och den nederländska jordbruksorganisationen LTO uttryckte allvarliga reservationer. Enligt LTO-Nederländerna är ytterligare restriktioner och skyldigheter inte önskvärda och Europeiska unionen måste ta hänsyn till enskilda medlemsstaters specifika omständigheter och behov.

Paul Polman, tidigare VD för Unilever som nu kampanjer i miljöfrågor, kallade det också "en viktig del av lagstiftning" men noterade att friska jordar inte är väldefinierade. Han hoppades att "skarpare mål" kommer att utvecklas, som också är "mycket plats- och grödaspecifika".

Den europeiska förordningen om ren jord kommer inte att vara ett obligatoriskt direktiv och kommer inte att innehålla några resultatkrav. inte före 2050 och inte för mellanliggande år. Naturorganisationer har uppmanat EU-kommissionen att sätta upp bindande mål för att förhindra jorderosion. Men miljökommissionär Virginius Sinkevicius sa att Bryssel först vill säkerställa att markförhållandena inte försämras ytterligare; Sedan kommer saneringen och förbättringen.

Nästa steg i beslutsprocessen inkluderar ståndpunkten från Europaparlamentets miljöutskott, som också måste fastställa sin syn på förslaget. Först efter detta steg kan trepartsförhandlingarna med miljöministrarna och Europeiska kommissionen inledas, där ytterligare kompromisser och beslutsfattande förväntas.