Hon förväntar sig i trilogförhandlingarna med Europeiska kommissionen och Europaparlamentet att det redan nedbantade förbudet mot försämring också ska kunna befrias från ’ytterligare juridifiering av naturpolitiken’.
Van der Wal sade på tisdags eftermiddag i Luxemburg, efter EU:s miljöråd, att Europeiska kommissionen redan har infört många lättnader, men att hon helst hade sett att EU-ordförandelandet Sverige hade tagit bort förslaget från dagordningen.
Men en kvalificerad majoritet av (stora) EU-länder anser att förslaget är tillräckligt moget för en slutlig förhandlingsomgång med Europaparlamentet, utan att överlämna det till en definitiv omröstning redan nu.
Van der Wal upprepade att hon stöder huvudmålet med naturåterställning eftersom Nederländerna under de senaste tjugo, trettio åren har en del att ta igen. Hon ville inte rösta emot förslaget och skulle vid behov avstå från att rösta.
På frågan om hon nu kommer att försöka få sina nederländska VVD-partikollegor i Europaparlamentet att stödja förslaget svarade hon att hon väntar sig att under de kommande veckorna fortsätta diskutera delar av förslaget med många EU-politiker.
Ordföranden för Europaparlamentets miljöutskott ENVI, fransmannen Pascal Canfin, kallade ministrarnas beslut att stödja förslaget ett uppmuntrande besked för hans utskott som nästa vecka (27 juni) ska fastställa en ståndpunkt. Förra veckan blev omröstningen oavgjord: 44 mot 44.
Minister Van der Wal visade sig nöjd med att EU-kommissionärerna har mildrat kravet från en ’resultatförpliktelse’ till en ’insatsförpliktelse’. EU-kommissionärerna vill dessutom undvika hotande bygghinder; därför får de enskilda medlemsländerna mer självbestämmande över vad som får tillåtas eller inte på deras territorier.
Men Van der Wal har fortfarande invändningar mot en sådan ’projekt-för-projekt-approach’. I ett litet, tätbefolkat land med många Natura 2000-områden och naturreservat säger hon att hon fortfarande fruktar ’all slags tillståndsstrul, procedurer och juridifiering av naturen’.
Utan att gå in på detalj sade hon att de enskilda länderna inte bara borde få utrymme att delvis själva bestämma om innehållet (i naturpolitiken), utan också hur det (per land olika) ska organiseras. Hon sade att hon tillsammans med några likasinnade länder, såsom Belgien, Finland och Malta, ska försöka få igenom detta ändå.