Jordbruksminister Henk Staghouwer har inom EU tagit ledningen för utvecklingen av en ny miljövänlig konstgödselindustri som gör byggmaterial av naturligt gödsel användbart. Många EU-länder reagerade positivt och Europeiska kommissionen kommer nu snabbt att undersöka hur detta kan möjliggöras.
Nederländerna förespråkar att förädla djurgödsel till naturlig gödning som ett alternativ till användning av kemikalier eller spridning av våt gödsel. Genom att industriellt bearbeta djuravföring och biologiskt avfall till pelletar eller pulver för en ny typ av torrt, spridbart konstgödsel, kan användningen av kemisk konstgödsel minska.
EU skulle också bli mer ”självförsörjande” och mindre beroende av import av dyr rysk konstgödsel. Produktionen av jordbruksgrödor kan så hållas uppe, även när konstgödsel är för dyr eller inte tillgänglig. Denna lösning leder inte till ökad kväveanvändning på en åker.
Den nederländske ministern påpekade i EU:s jordbruksråd att utvecklingen av en sådan restprodukt kan skapa en ny ekonomisk modell inom jordbruket. En bättre lokal användning av djurgödsel har inte bara miljöfördelar utan förbättrar även de ekonomiska fördelarna för djurhållare och bönder som odlar spannmål.
”Vi har idag tagit ett enormt steg. I flera år har vi bedrivit forskning och pilotprojekt och nu verkar det som att det kan bli verklighet. Alla EU-länder har insett att vi måste bli mindre beroende av konstgödsel”, sade Staghouwer till nederländska reportrar i Bryssel efter ministernas möte.
Den ryska krigföringen i Ukraina har enligt Staghouwer tydligt visat att den europeiska jordbruket är starkt beroende av import av naturgas, kritiska råvaror och konstgödsel, särskilt från Ryssland, Vitryssland och Ukraina.
Men med den ständigt stigande kostnaden för utländsk konstgödsel blir det ekonomiskt allt mer intressant att själva göra innovativa investeringar. Nederländernas förslag ligger också i linje med gård-till-bordstrategin (mindre kemikalier och konstgödsel) för att ytterligare stärka den hållbara utvecklingen av jordbrukssektorn.
Investeringar i denna sorts nya industriella verksamheter är stora och har normalt en återbetalningstid på 10 år eller längre. För att uppmuntra sektorn att investera måste undantaget från nuvarande regler vara tillräckligt långt för att producenterna ska kunna få tillbaka sina investeringar, argumenterade Staghouwer.
Nederländerna tog även slutet av förra året upp idén om en ny industri för ”naturligt konstgödsel” i jordbruksrådet, med argumentet att europeiska regler främjar återanvändning av återvunna råvaror. Detta kräver dock ett undantag från nitratdirektivet.
Det brukar vanligtvis vara mycket svårt i Nitratkommittén i Bryssel, men Nederländerna och ett växande antal andra EU-medlemsstater anser uppenbarligen att det nu föreligger ”förändrade omständigheter”. Staghouwer anser att Europeiska kommissionen bör möjliggöra detta på medellång sikt (5–8 år).
Med tanke på brådskan och behovet av en kortsiktig lösning begär Nederländerna därför tillstånd från EU att redan nu få avvika från vissa regler, under förutsättning att de nya gödselmedlen av återvunna näringsämnen fortfarande uppfyller de redan befintliga europeiska minimikraven, de så kallade ReNure-kriterierna i nitratsårbara områden.

