British House of Commons träffas på lördag om det avtal som premiärminister Boris Johnson tecknade med EU för att Förenade kungariket skulle avgå från EU. Det är mycket exceptionellt att underhuset möts på lördag. Förra gången var under Falklands kriget 1982.
Johnson är nu upptagen med att försöka få en majoritet i Underhuset. Oppositionspartierna har redan meddelat att de kommer att rösta emot och det pro-brittiska Northern Irish Democratic Unionist Party (DUP), som kan hjälpa de konservativa med majoritet, är emot.
Oppositionspartierna Labour, Liberal Democrats och den skotska SNP vill ha en andra folkomröstning. Den nordirländska DUP, regeringens toleranta partner, är också ovillig att stödja Johnson. Och Brexit-partiledaren Nigel Farage är inte heller imponerad. Det faktum att Nordirland fortsätter att följa reglerna för den europeiska inre marknaden, även om det lagligen ingår i det brittiska tullsystemet, räcker inte för Farage.
Det nya ackordet betyder faktiskt "ingen brexit", tweets han. "Vi kommer inte att gå för något annat än för en klar brexit, Boris," säger han. Enligt Farage kommer avtalet att leda till flera års förhandlingar om ett frihandelsavtal som vi redan vet att vi inte kommer att få. För att vara ärlig tror jag att det måste avvisas.
Ett antal föreslagna ändringar förväntas röstas om av parlamentsledamöter innan avtalet slutligen röstas om. Ett av de tillkännagivna ändringarna handlar antagligen om att skjuta upp omröstningen.
Om det accepteras och det är en veckas försening kommer det inte vara längre tid att ha affären klar i tid (före 31 oktober). Johnson tvingas sedan fortfarande att begära en försening vid EU mot sin vilja.
Underhuset röstade tre gånger före en överenskommelse som den dåvarande premiärministern Theresa May hade ingått med Bryssel.