Förenade kungariket lämnar på fredagskvällen efter nästan femtio år Europeiska unionen. Det är första gången sedan skapandet av den gemensamma unionen, för 75 år sedan i slutet av andra världskriget, som ett europeiskt land träder ut.
Skilsmässan mellan britterna och unionen av 27 andra länder på den europeiska kontinenten följer efter en folkomröstning för drygt 3,5 år sedan. Då röstade 17,4 miljoner brittiska väljare för att lämna EU och 16,1 miljoner för att stanna kvar.
Förespråkare och motståndare samlas på flera platser för att uppmärksamma det historiska ögonblicket. Anhängare av EU-avskedet firar bland annat på Parliament Square i London att skilsmässan äntligen äger rum. En timme innan det händer kommer premiärminister Boris Johnson att tala till landet via radio och TV. London stad organiserar ett evenemang för londonbor från de andra 27 EU-länderna. De kan besöka stadshuset bland annat för “emotionellt stöd”.
I Skottland, där överlägset flest väljare ville stanna kvar i EU, samlas pro-europeiska aktivister utanför det skotska parlamentet. Det skotska parlamentet har som väntat röstat för att hålla ännu en folkomröstning om skotsk självständighet. Alla 64 parlamentsledamöter från det skotska SNP-partiet röstade för och 54 oppositionsledamöter röstade emot.
Juridiskt sett kan den skotska regeringen inte på egen hand hålla en folkomröstning utan det krävs att den brittiska regeringen också vill det. Det skotska parlamentet beslutade vidare att EU-flaggan får fortsätta vaja vid parlamentsbyggnaden i Edinburgh efter brexit.
Den brittiska premiärministern Boris Johnson sägs vara beredd att godta ett handelsavtal med EU som redan tidigare föreslagits av EU-förhandlaren Michel Barnier. Det rapporterar The Times med utgångspunkt från talmanuset för ett tal som Johnson ska hålla kommande måndag.
Förhandlingarna om ett brittisk-europiskt handelsavtal startar nästa vecka och ska vara avslutade före årets slut. Många experter menar att den tiden är alldeles för kort för ett helt nytt brittiskt handelsavtal.
Det handelsavtal som nu diskuteras är jämförbart med det nyligen överenskomna handelsavtalet mellan EU och Kanada. I det fallet kan befintliga lagtexter till stor del återanvändas. Det möjliggör handel utan importtullar men leder också till tullkontroller. Modellen gäller dock inte för Storbritanniens stora tjänstesektor.
Om det inte lyckas slutas ett avtal före slutet av övergångsperioden hotar ändå ett kaotiskt avbrott. Då står den brittiska regeringen och underhuset återigen inför valet att ansöka om förlängning och uppskov (något som premiärminister Johnson absolut inte vill) eller att träda ut utan någon övergångsordning (no-deal Brexit).