Men det är inte bara med Green Deal, miljö och klimat som konturerna av en annan europeisk jordbrukspolitik formas. I början av den europeiska valkampanjen finns det redan minst åtta frågor som kan vara vägledande för det framtida EU-jordbruket.
Först och främst är utnämningen av den nederländske ministern Wopke Hoekstra till ny klimatkommissionär aktuell. Han har fortfarande ett ”tungt” anställningsintervju kvar i Strasbourg, troligtvis i oktober, sannolikt med ENVI-miljöutskottet i Europaparlamentet.
Om han bedöms som alldeles för svag kan det tolkas som en signal att Europaparlamentet vill hålla fast vid Frans Timmermans ”gröna” klimatkurs. Om Europeiska kommissionens ordförande Ursula von der Leyen också anser det kan hon redan kommande onsdag meddela detta i sitt årliga ”Unionens tillstånd”-tal.
Von der Leyen utsätts för tryck från sina egna kristdemokrater som vill ha mindre Green Deal och miljö och mer jordbruk och landsbygd. Det mest sannolika är att Von der Leyen inte vill bränna sig på detta, eller så kan hon välja en ”flykt framåt”.
Oavsett detta måste man invänta om politiken i Bryssel kommer att kunna dämpa konflikten mellan (den polske) jordbrukskommissionären Janus Wojciechowski och de övriga 26 kommissionärerna. Han har en helt egen strategi när det gäller exporten av ukrainskt spannmål till EU-hamnar. Denna dispyt inom Von der Leyens kommissionärsgäng kan bli en fråga om att ge vika eller gå under.
Därutöver ska Von der Leyen en vecka senare (19 september) hålla ett tal om ”jordbrukets framtid” vid ett EVP-kongress i hennes ”egna” tyska delstat Bayern. I den för det mesta konservativa sydtyska delstaten hålls regionala val den 8 oktober.
Resultatet kan bli en signal om i vilken mån en mer högerinriktad och agrar kur leder till att rymda CDU/CSU-väljare återvänder. Enligt opinionsundersökningar sker en högerförskjutning i EU-länder, men det visade sig nyligen inte vara fallet i Spanien.
En vecka senare (15 oktober) hålls parlamentsval i Polen som också till stor del handlar om landsbygden och jordbruket. Även där finns frågan om besvikna landsbygdsbor och bönder ”återvänder” till den konservativt nationalistiska PiS-koalitionen. Den ukrainska spannmålsfrågan, ett hotande gränsstopp och den upproriska EU-kommissionären Wojciechowski är krutdurkar.
Ytterligare ett par veckor senare (22 november) hålls riksdagsval i Nederländerna. Där är det också delvis frågan om huruvida rymda CDA-väljare återvänder eller om avhoppade väljare söker sig till nya partier och nya politiker. Resultaten från valen i Bayern, Polen eller Nederländerna kommer knappast vara avgörande för EU-politiken, men kan vara en möjlig indikator.
Ännu mer avgörande är frågan om jordbruksstorstaten Ukraina kommer att bli antagen i Europeiska unionen. Förhandlingarna om detta startar den 16 december. Tio länder är nominerade för EU-medlemskap; några har blivit dragna vid näsan i flera år.
Snart måste EU-länderna fatta beslut om huruvida EU först ska få ordning på sin egen administration. Detta var mer eller mindre överenskommet efter britternas ”flykt”. Om EU med prioritet och snabbhet ska acceptera Ukraina får det utan tvekan konsekvenser för den gemensamma jordbrukspolitiken, oavsett hur……