Vattenbruk är en viktig del av EU:s strategi för den blå ekonomin. Enligt Bryssel bidrar det till livsmedelssäkerhet och främjas genom European Green Deal som en proteinkälla med lägre koldioxidavtryck.
Vattenbruk omfattar bland annat odling av fisk, skal- och musseldjur, alger och andra akvatiska organismer. Odlingen sker i marina, bräckta eller insjövatten, liksom kommersiellt i bassänger med vattenåtercirkulationssystem.
År 2020 uppgick EU:s totala vattenbruksproduktion till 1,1 miljoner ton, vilket är mindre än 1 % av det globala totalet. Spanien, Frankrike, Grekland och Italien är de viktigaste vattenbruksproducerande EU-länderna. Tillsammans står de för ungefär två tredjedelar av EU:s totala produktion.
Med omfattande finansiellt stöd från Europeiska havs- och fiskerifonden kunde EU-länderna garantera långsiktig livskraft för vattenbruket och uppnå ekonomiska fördelar. Resultaten låter dock vänta på sig och kan enligt revisionsrätten ännu inte mätas på ett tillförlitligt sätt.
"Under de senaste åren har EU kastat ut sina nät över större delen av vattenbrukssektorn, eftersom denna sektor är en viktig del av dess strategi för den blå ekonomin. Men tyvärr fiskar man bortom nätet", säger Nikolaos Milionis, ERK-medlemmen som ledde granskningen.
Trots de 1,2 miljarder euro som stod till förfogande under perioden 2014-2020 noterar granskare att den totala EU-vattenbruksproduktionen har stannat av. I Italien och Frankrike (de två största vattenbruksproducenterna) har produktionen till och med minskat. Antalet vattenbruksföretag minskar och även antalet arbetskraft inom sektorn sjönk mellan 2014 och 2020.