De nya reglerna syftar till bättre övervakning och registrering av markkvalitet i medlemsländerna. EU-länder måste identifiera risker för förorening, upprätta en översikt över förorenade platser och utveckla en nationell politik för markhälsa.
Det anmärkningsvärda är att införandet av denna förordning följs av en lång övergångsperiod. Först år 2050 måste EU-länder ha upprättat fullständiga inventeringar av förorenade marker. Det innebär att många eventuella saneringsåtgärder kan dröja i flera år.
Det finns stora variationer mellan EU-länder vad gäller befintlig lagstiftning och insatser. Länder som Tyskland, Belgien och Nederländerna har redan omfattande system för marksanering. I kontrast till detta har många öst- och södra europeiska länder knappt några regler eller rutiner, enligt Europaparlamentet.
Under förhandlingarna hördes särskilt från jordbrukssektorn mycket motstånd. Bondeorganisationer och landsbygdsinvånare från flera länder varnade för överreglering och ökade kostnader. Samtidigt var många miljöministrar förespråkare för strängare bestämmelser som slutligen inte genomfördes.
Kritiken ledde till att i den slutliga texten av förordningen har nästan alla kontroversiella inslag tagits bort. Istället för bindande mål finns endast allmänna rekommendationer. Därmed finns inga direkta skyldigheter för återställande eller skydd av mark.
Särskilt det faktum att jord- och skogsbruk undantas från lagens tillämpningsområde oroar vissa. Även om parterna beskriver avtalet som ett steg framåt är det tydligt att den nuvarande kompromissen lämnar många frågor obesvarade. Det är att vänta att nya förslag kommer under de kommande åren för att skärpa eller utvidga ren mark-förordningen.