De senaste årens EU-policy att öka livsmedelsproduktionen genom fiskodlingar och vattenbruk har inte gett konkreta resultat. En rapport från Europeiska revisionsrätten visar att den europeiska vattenbruksproduktionen praktiskt taget har stannat av. De tillgängliga två miljarderna EU-subventionerna har knappast använts.
Vattenbruk är en viktig del av strategin för EU blå ekonomi. Enligt Bryssel bidrar det till livsmedelssäkerhet och främjas av den europeiska gröna avtalet som en källa till proteiner med lägre koldioxidavtryck.
Vattenbruk omfattar odling av fisk, kräftdjur, skaldjur, alger och andra vattenlevande organismer. Uppfödning sker i marina, bräckta eller inre vatten, samt kommersiellt i bassänger med vattenrecirkulationssystem.
År 2020 var den totala EU vattenbruksproduktionen 1,1 miljoner ton, eller mindre än 1 % av den globala totalen. Spanien, Frankrike, Grekland och Italien är de viktigaste vattenbruksproducerande EU-länderna. Tillsammans står de för cirka två tredjedelar av den totala EU-produktionen.
Med rikligt ekonomiskt stöd från Europeiska havs- och fiskerifonden kunde EU-länderna säkerställa vattenbrukets långsiktiga livskraft och uppnå ekonomiska fördelar. Resultaten väntar dock fortfarande och, enligt revisionsrättens revisor, kan de ännu inte mätas tillförlitligt.
"Under de senaste åren har EU kastat sitt nät över större delen av vattenbrukssektorn, eftersom denna sektor utgör en viktig del av strategin för den blå ekonomin. Men tyvärr saknar hon nätet, säger Nikolaos Milionis, ECA-medlemmen som ledde granskningen.
Trots de 1,2 miljarder euro som finns tillgängliga för perioden 2014–2020, noterar revisorerna att den totala EU-vattenbruksproduktionen har stannat. I Italien och Frankrike (de två största vattenbruksproducenterna) har produktionen till och med minskat. Antalet vattenbruksgårdar minskar och antalet arbetare inom denna sektor har också minskat mellan 2014 och 2020.