Frankrike innehar EU:s ordförandeskap under de kommande sex månaderna. Det tillfälliga ordförandeskapet kommer framför allt att präglas av framtidskonferensen om modernisering av budgeten och EU:s procedurer.
Därtill vill den franske presidenten Manuel Macron kraftigt utvidga EU:s uppdrag på internationell ekonomisk nivå, något som inte alla EU-länder är entusiastiska över.
Efter de nyligen fattade besluten om den nya gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) väntas inga större nya jordbrukspolitiska beslut under det franska ordförandeskapet. Däremot ska den franske jordbruksministern Julien Denormandie påbörja införandet av de första "från gård till bord"-åtgärderna, samtidigt som han framförallt måste säkerställa att kommissionären Janusz Wojciechowski inte agerar för snabbt.
Inom jordbruket förväntas den mest gynnsamma förändringen komma från nya handelsavtal. Frankrike vill skydda sig mot import av (billigare) livsmedel som inte producerats enligt europeiska (miljö-)kriterier. Med principen om ömsesidighet för import och egen produktion vill Frankrike förhindra att EU:s miljö- och klimatlagstiftning i framtiden urholkar EU-böndernas konkurrenskraft.
Denormandie varnar för att Green Deal absolut inte får leda till produktionens förflyttning utanför EU. I Frankrike råder bred enighet om att den inhemska marknaden för nötkött måste skyddas och att frihandelsavtalet med de sydamerikanska Mercosur-länderna därför inte får träda i kraft.
Det nya franska ordförandeskapet planerar även att ta upp frågan om import av avskogningsfri soja, palmolja och nötkött, men det är osannolikt att miljöministrarna inom EU kommer att anta en gemensam ståndpunkt i denna fråga under juni. Miljöministrarna ansvarar också för strategin kring skydd av jordmånen, men här går det ännu inte att fatta beslut, särskilt eftersom åsikterna inom medlemsländerna är mycket splittrade.
Handelsavtalen som för närvarande förhandlas med Nya Zeeland och Australien kommer sannolikt att möta franska invändningar på grund av konkurrensen för animalieprodukter i Frankrike. Enligt den franska tolkningen är konsumtion av lokala produkter en patriotisk plikt.
Frankrike vill därför ersätta sojaimporten med mer sojabaserad odling inom EU. En högre livsmedelsimport, särskilt för grönsaker och frukt, är också ett stort problem i Frankrike. Landet har fördubblat sin livsmedelsimport under de senaste tjugo åren.
Livsmedelssjälvförsörjning är av strategisk betydelse i Frankrike. För fransmännen är självförsörjning med mat en fråga om nationellt oberoende och ett tecken på ett lands politiska styrka.