Frankrike kommer att inneha ordförandeskapet i Europeiska unionen under de kommande sex månaderna. Detta tillfälliga ordförandeskap kommer huvudsakligen att domineras av den framtida konferensen om modernisering av budgeten och förfaranden inom EU.
Dessutom vill Frankrikes president Manuel Macron avsevärt utöka uppgifterna för EU i den internationella ekonomin, vilket inte är något alla EU-länder är entusiastiska över.
Efter de senaste besluten om den nya gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) förväntas knappast några nya större beslut på jordbruksområdet under det franska ordförandeskapet. Den franske LNV-ministern Julien Denormandie måste börja med införandet av de första jord-till-bord-åtgärderna, men han måste framför allt se till att kommissionär Janusz Wojciechowski inte går för fort.
För jordbruket kan den mest gynnsamma förändringen förväntas av nya handelsavtal. Frankrike vill ha skydd mot import av (billigare) livsmedel som inte är gjorda enligt europeiska (miljö)kriterier. Med principen om ömsesidighet för import och egen produktion vill Frankrike förhindra att miljö- och klimatlagar i EU försvagar EU-böndernas konkurrensställning i framtiden.
Denormandie varnar för att Green Deal inte på något sätt får leda till en omlokalisering av produktionen från EU. I Frankrike råder en bred enighet om att den inhemska nötköttsmarknaden måste skyddas och att frihandelsavtalet med de sydamerikanska Mercosur-länderna därför inte bör träda i kraft.
Det nya franska ordförandeskapet planerar också att sätta import av avskogningsfri soja, palmolja och nötkött på agendan, men det är osannolikt att EU:s miljöministrar kommer överens om detta i juni. Miljöministrarna behandlar också strategin för markskydd. Men inte heller här kan något beslut fattas ännu, så mycket mer som åsikterna i EU-medlemsstaterna fortfarande är vitt skilda.
De handelsavtal som för närvarande förhandlas med Nya Zeeland och Australien kommer sannolikt att möta franska farhågor på grund av konkurrensen om animaliska produkter i Frankrike. Enligt den franska läsningen är konsumtionen av lokala produkter en patriotisk plikt.
Frankrike vill därför ersätta sojaimporten med mer sojaodling inom EU. Högre livsmedelsimport, särskilt för frukt och grönsaker, är också ett stort problem i Frankrike. Frankrike har mer än fördubblat sin matimport under de senaste tjugo åren.
Självförsörjning med mat är av strategisk betydelse i Frankrike. För fransmännen är självförsörjning med livsmedel en fråga om nationellt oberoende och ett tecken på ett lands politiska styrka.