Förra året fick den nederländska naturministern Christine Van der Wal justera skyddsstatusen för vissa växt- och djurarter i Natura2000-gebieden till den nuvarande statusen. Domstolen i Arnhem har avvisat dussintals bönders protester mot det kontroversiella ändringsbeslutet.
Enligt domstolen tillät europeisk lagstiftning inte ministern att ta ekonomiska hänsyn (som bönderna hade krävt), utan bara ekologiska och fysiska. Domstolen slog fast att livsmiljöerna ingick redan när Natura 2000-lagstiftningen infördes, men att deras naturliga status kan ha försämrats de senaste åren.
I så fall skulle regeringen till och med kunna förklaras försumlig av EU om det så kallade försämringsförbudet överträddes och ministern inte gjorde något åt saken.
Många överklaganden hade lämnats in till olika domstolar i hela Nederländerna mot ministerns beslut. Domstolen i Arnhem behandlade cirka 70 mål vid flera förhandlingar i mitten av mars. De flesta överklagandena lämnades in av gårdar som var rädda för konsekvenserna av uppdateringen. Miljöförbundet lämnade också ett svar för att förhindra att skyddet av Natura 2000 gebiTP4Tn upphävs.
I domen säger sig domstolen inse att (lantbruks)företag är oroade över detta besluts inflytande på deras företag. Många av dem säger att de inte på förhand insåg att utnämningen av Natura 2000-gebieden skulle ha en sådan inverkan.
Dessutom känner gårdarna just nu ett enormt tryck från kväveproblemet och de finner det orimligt att just jordbrukssektorn verkar lida av detta. Det kontroversiella ändringsbeslutet är ett bra exempel på detta, eftersom det nu visar sig att tidigare utpekad Natura 2000-gebieden kan justeras i efterhand.
I den slutliga domen fastställer rätten regeringsbeslutet. Detta beror på att ministern enligt europeisk lag är skyldig att se till att (skyddet av) livsmiljöer och arter i Natura 2000-gebieden är korrekt. Om aktuella ekologiska data visar att arter eller livsmiljöer inte har inkluderats, är ministern skyldig att korrigera den tidigare beteckningen.
Det ministern borde ha gjort tidigare är att göra naturtypskartorna tillgängliga för granskning. Det gjorde inte ministern. Detta förändrar dock inte utgången i ärendena, eftersom naturtypskartorna i överklagandemålen fortfarande fanns tillgängliga, så att lantbrukarna kunde svara på dem i mer än ett år. Många av (lantbruks)företagen har inte gjort det.