Bedrägeriet med EU-jordbruksbidrag avslöjades förra helgen av Follow the Money (FTM), en plattform för undersökande journalistik. Det är ännu oklart om det kommer att initieras någon åtal. Det är heller inte känt om felaktigt beviljade bidrag i ’gamla fall’ har återbetalats.
Därför rekommenderar ministeriet markägare att själva ansöka om bidrag för sin mark innan bedragare felaktigt gör anspråk på deras mark. Även råds markägare att endast registrera sin mark om den faktiskt (delvis) används för jordbruksändamål.
Om alla markägare själva registrerar sin mark kommer de att upptäcka om marken redan är registrerad av någon annan, vilket kan tyda på bedrägeri. Ägarna kan göra detta via en webbplats från den nederländska statliga myndigheten RVO, som hanterar fördelningen av europeiska jordbruksbidrag.
Undersökande journalister från FTM rapporterade att det på RVO:s webbplats är tydligt vilka områden som ännu inte har ansökts om. Vissa bönder utnyttjar detta. År 2017 meddelade Staatsbosbeheer (som äger och förvaltar stora naturområden och landsbygdsområden) att bönder felaktigt hade registrerat tusentals hektar mark i sitt namn.
Det visar sig att detta fortfarande är vanligt. ”Om bönder felaktigt hävdar mark för jordbruksbidrag är det bedrägeri och därmed straffbart,” säger en talesperson för jordbruksministeriet.
För bidragshanteraren är det dock omöjligt att kontrollera och upprätthålla alla ansökningar mot bedrägeri. Det finns nämligen miljontals markbitar i Nederländerna i bruk, varav vissa har muntliga avtal. Ministeriet och RVO kommer under de kommande månaderna att aktivt kontakta markägare kring detta. Organisationerna vill även föra samtal med jordbrukssektorn om detta problem.
Det är inte första gången som den nederländska jord- och trädgårdsnäringen hamnar i blåsväder på grund av otillbörligt bruk av europeiska bidrag och brott mot EU-regler. Tidigare har det i Nederländerna förekommit bedrägeri bland annat med (handel av) gödsel, vid registrering av kalvar, inom fiske samt i ägg- och hönshandeln.
Den främsta orsaken verkar i de flesta bedrägerifall vara att EU-regler på nationell nivå måste genomföras och kontrolleras av EU-länderna själva, och att den nederländska regeringen i de flesta fall överlämnar denna kontroll till sektorsspecifika marknadsorganisationer. I de flesta fall har den aktuella branschen stort inflytande över detta.