Ekonomer från OESO säger att europeiska jordbruksstöd knappt har bidragit till mindre luft- och markföroreningar. Enligt en ny rapport från OESO är det grundläggande problemet att klimatutgifter inom jordbrukspolitiken inte är kopplade till tydliga reduktionsmål.
Enligt OESOs forskare är frivilliga stödvillkor, som ekosystemen som träder i kraft från och med nästa år, inte tillräckliga. Detta gäller för övrigt inte bara EU utan även jordbruks- och livsmedelspolitiken i flera andra länder.
För att säkerställa att jordbrukssektorn bidrar till EU:s klimatpaket ”Fit for 55” måste EU-betalningar ”kopplas till mål för utsläppsreduktion inom jordbruket på nationell och EU-nivå”, rekommenderar rapporten. Dessutom måste jordbruket, som förorenar, börja betala, sägs det vidare.
”För mig kvarstår det grundläggande problemet att vi i Europa har erbjudit frivilliga [hållbarhets-]åtgärder”, sade professor emeritus i europeisk jordbrukspolitik Alan Matthews vid presentationen av rapporten.
”Det offentliga jordbruksstödet har nått rekordhöga nivåer globalt, men andelen som används för att främja hållbar produktion har minskat”, förklarade Marion Jansen, chef för OESOs direktorat för handel och jordbruk.
Enligt henne måste hållbart jordbruk utvidgas avsevärt för att möta framtida matbehov och för att nå klimatmålen i Parisavtalet.
OESO anser att mycket mer måste satsas på innovation. För att föda en växande världsbefolkning måste jordbruket öka produktiviteten, och det på ett miljövänligt sätt, betonade fru Jansen.
Under tiden varnar rapporten också för att vissa åtgärder som svar på kriget i Ukraina kan vara ”kontraproduktiva”. ”Att lätta på miljökraven för att stimulera inhemsk produktion kan ha procykliska effekter och gå ut över hållbarheten”, varnar forskarna.