Europeiska kommissionen ville ursprungligen att nästan all djurhållning skulle omfattas, medan jordbruksutskottet i Europaparlamentet ville helt undanta djurhållningen. I det nu uppnådda trilogavtalet har förhandlarna höjt trösklarna för djurhållningen avsevärt.
Reglerna ska gälla för jordbruksföretag med minst 350 stora djurenheter för grisar, 280 för fjäderfä (300 för värphöns) och 380 för blandade företag. Extensiva gårdar och småskaligt djurhållning för hushållsbruk undantas tillfälligt.
De nya reglerna införs gradvis och träder först i kraft från 2030. Fram till 2026 ska den (nya) Europeiska kommissionen bedöma hur luft- och grundvattenföroreningar från djurhållning och jordbruksproduktion bäst kan hanteras, särskilt med tanke på nötköttsproduktionen.
De nya reglerna föreskriver också att förorenande företag ska registrera offentligt vilka råvaror de bearbetar och vilken mängd avfall och föroreningar deras verksamhet släpper ut i miljön. Mot detta kan boende i närheten lämna in skadeståndskrav. Varje EU-land måste införa detta i sin nationella lagstiftning. Bötesbeloppen måste också höjas avsevärt i många medlemsstater.
Politiker i Bryssel har under de senaste åren periodvis försökt att bekämpa föroreningar från jordbruket. Med miljö- och klimatlagarna i Green Deal och den nya jordbrukspolitiken har en betydande start gjorts, men på sistone har denna grönare kurs varit under press.
Jordbrukssektorn är den tredje största utsläpparen av växthusgaser inom EU, men kan bli den största förorenaren i takt med att andra industrier blir "renare" snabbare.
Enligt Europeiska miljöbyrån minskade utsläppen från jordbruket med endast 3 procent mellan 2005 och 2021. Detta kan jämföras med en minskning på 7,6 procent inom transportsektorn och en minskning på 31 procent vad gäller utsläpp från bostäder och byggnader.