Men det finns stora skillnader mellan sektorerna. Djurskötseln har en större skuld jämfört med exempelvis växtodlingen. Grisproducenter har ofta högre produktionskostnader och står under större press på grund av varierande marknadspriser. Å andra sidan har växtproduktion lägre kostnader och stabilare intäkter.
När det gäller jordbrukets skuldsättning har vi sett en nedgång i den totala skuldbördan sedan 2018. Förra året uppgick den totala skulden till 263 miljarder kronor, vilket är en kraftig minskning jämfört med toppåret 2010, då skulden var 355 miljarder kronor. Denna minskning beror främst på låga räntekostnader och omfinansiering av fasta lån med rörlig ränta. Det gör att många jordbruksföretag kan sänka sina räntekostnader och minska sina skulder.
Årsöversikten över de ökade inkomsterna kommer vid en ogynnsam tidpunkt för dansk jordbruk och boskapsskötsel. På politisk nivå pågår just nu debatter om nivån på en framtida CO2-skatt på jordbruksprodukter. Denna nya avgift syftar till att minska luft- och vattenföroreningar och begränsa klimatpåverkan.
Även om denna CO2-skatt ses som nödvändig ur ett ekologiskt perspektiv, väcker åtgärden motstånd inom jordbrukssektorn. Bönder menar att detta kommer att höja deras produktionskostnader och försvaga deras position. Jordbruksorganisationer förespråkar full kompensation för framtida värdeminskningar av jordbruksmark och för företag som måste krympa.
Kritiker pekar på att jordbruk och boskapsskötsel under de senaste decennierna gjort lite för miljöskydd och naturåterställning, och just därför har kunnat bygga upp och öka sina tillgångar. Enligt dem visar de nya siffrorna att bönderna visst klarar att betala den nya CO2-skatten.