På FN:s klimatoppmöte i Madrid råder efter nästan två veckors förhandlingar en dyster stämning, eftersom det ännu inte finns någon överenskommelse om att begränsa jordens uppvärmning. Ekonomiskt starka länder vill inte ge upp sina befintliga gamla utsläppsrätter och även finansieringen av nya klimatåtgärder är fortfarande en diskussionsfråga.
Men precis som vid många tidigare klimatkonferenser krävs förlängningar för att nå en överenskommelse. Diskussionen fastnar på artikel 6 i Parisavtalet från 2015. Den punkten innehåller införandet av marknadsmekanismer för handel med utsläpp, ”rättigheter till luftförorening” som miljörörelsen kallar det. På COP24-mötet förra året i polska Katowice kom man heller inte överens om regler för en sådan global koldioxidhandel.
Även vad gäller klimatambitionerna råder delade meningar. Flera parter, däribland Europeiska unionen och sårbara länder i spetsen, vill ha en tydlig uppmaning om att höja målen för utsläppsminskningar av växthusgaser år 2020. Men andra länder bromsar detta. En av förespråkarna för sådan internationell handel, den nederländske EU-parlamentarikern Bas Eickhout (GroenLinks), förespråkade striktare kriterier för att bättre bromsa jordens uppvärmning.
De hittills gjorda överenskommelserna är i alla fall inte förenliga med målet i Parisavtalet. Länderna kom då överens om att begränsa jordens uppvärmning till 2 grader, helst 1,5 grader. Med den nuvarande graden av föroreningar och globala avtal riskerar det ändå stiga till 3 grader i slutet av detta sekel.
På klimatmötet i Madrid har denna fråga lett till oenighet. Många länder anser att det förberedda slutfördraget från arrangörslandet Chile är alldeles för svagt. Bland annat Europeiska unionen och en grupp små östater vill att gamla rätter tas bort från handeln, eftersom många länder nu har för stor utsläppskapacitet
och kan köpa extra rättigheter till ett för lågt pris. Det finns därmed för liten drivkraft för sådana förorenande länder att själva minska utsläppen.
Motsånd kommer bland annat från Brasilien och Ryssland, som vill ha ekonomiskt stöd för att makulera överskottsutsläppsrätter, samt från Australien som vill fortsätta köpa billiga rättigheter. Framför allt länder med stark ekonomi motsätter sig stora justeringar för att bekämpa klimatförändringarna.
Den stora majoriteten av delegaterna vill istället ha avtal om mindre luftföroreningar och förespråkar ett mer ambitiöst slutfördrag.