En anmärkningsvärd utveckling är återuppvaknandet av vänsterkoalitionen under ledning av Jean-Luc Mélenchon. Denna koalition, bestående av socialister, gröna och kommunister, har gjort betydande framsteg och rubbar den traditionella franska maktfördelningen. Tidigare har liknande försök att bilda ett "vänsterfront" misslyckats på grund av stora motsättningar mellan program och politiker från ett "splittrat vänster".
Vänsterkoalitionen kan nu bilda regering tillsammans med den nuvarande regeringspartiet under president Emmanuel Macron, som som andra parti fick ett större väljarstöd än vad som tidigare hade förväntats.
Progressiva politiker inom EU berömmer de franska väljarna för deras val att motverka den fortsatta framväxten av extremhögern. Man ser det franska valet som ett exempel på hur samarbete och koalitionsbildning kan leda till en mer balanserad och inkluderande politik.
Valresultatet ses också som ett "nej" till extremhögern, där Marine Le Pens Rassemblement National (RN) visserligen har vunnit mandat, men inte tillräckligt för att komma till makten. Även i Tyskland har stora demonstrationer mot ett eventuellt samarbete med det extremhögerorienterade AfD pågått i flera månader.
I Nederländerna har däremot en regering ledd av ett extremhögerparti tillträtt förra veckan. Den EU- och islamkritiske politikern Geert Wilders fick tillräckligt stöd från två mittenpartier och ett nytt populistiskt jordbrukarparti.
Valresultatet innebär betydande utmaningar för de franska politikerna när det gäller att bevara den politiska stabiliteten. President Macron och hans nya vänsterkoalitionsvänner måste navigera i ett fragmenterat parlament.
Den situationen kräver en ny strategi i det franska politiska systemet, där koalitionsbildning och samarbete står i centrum, liknande många andra europeiska demokratier.