I Storbritannien har Tom Watson, Labourpartiets vice partiledare, helt oväntat meddelat sin avgång. Han ställer inte upp i parlamentsvalet den 12 december. Hans avhopp ses som en förlust för den moderata falangen inom Labour.
Watson betraktades som ledare för den grupp som motsatte sig Storbritanniens planerade utträde ur EU. Därmed var han också en motståndare till partiledaren Jeremy Corbyn. Många moderata partimedlemmar såg honom som någon som skulle hålla Corbyn-fraktionen, som beskrivs som fanatiskt vänsterorienterad, i schack.
Tom Watson skrev i sitt avskedsbrev till partiledare Jeremy Corbyn att han lämnar politiken "av personliga, inte politiska skäl." I september överlevde Watson ett försök från kritiker att fälla honom på en partikongress. ’Corbynisterna’ ville helt avskaffa hans position inom partiet. Den motionen drogs så småningom tillbaka.
Inom vänster-Labour råder stor splittring kring ett eventuellt brittiskt utträde ur EU. Watson tillhörde den falang som ville att partiet skulle inta en tydligt antibrexit-position, men han förlorade den striden. Hans avgång beskrivs i brittisk media som en förlust för det moderata Labour-rösten. Brittiska opinionsbildare varnar för att Labour nu riskerar att Europas-vänliga unga väljare i stor utsträckning kommer att rösta på Liberaldemokraterna eller De Gröna.
Labours officiella brexit-linje är mindre tydlig än andra partiers. Corbyns parti vill slänga bort Boris Johnsons EU-avtal och förhandla fram ett annat, mindre brexitavtal med EU. Resultatet av sådana förhandlingar skulle sedan läggas fram i en folkomröstning för de brittiska väljarna. Då ska de också – om Labour-EU-avtalet förkastas – få valet att stanna kvar i EU. Men det är oklart för vilket scenario partiledare Corbyn då tänker föra kampanj, och därmed vet inte den brittiska väljarna än vad de kan förvänta sig av Labour.
Corbyn säger att hans parti deltar i detta parlamentsval för att vinna en egen Labour-majoritet. Han vill inte ingå någon koalition med Liberaldemokraterna eller andra före valet. Liberaldemokraternas frontfigur Jo Swinson sade vid starten av deras valkampanj att hennes parti inte tänker hjälpa Corbyn att komma till makten. Varken Corbyn eller Swinson har sagt vad deras partier tänker göra ifall inget parti får egen majoritet efter valet, och en brittisk tvåpartiregering skulle bli nödvändig.
Watson är långt ifrån den enda brittiska politikern som nu vänder ryggen åt politiken eller sitt parti. Både hos Konservativa och Labour finns tiotals parlamentsledamöter som inte längre ställer upp för omval. Många av dem kritiserar den som de kallar förgiftade och fientliga stämningen, inte bara inom deras egna politiska grupper utan också bland väljare och partikamrater.
Även bland EU-hatarna inom det tidigare UKIP-partiet och Nigel Farages Brexitparti har en öppen strid brutit ut, där tidigare allierade och partimedlemmar stämplas och offentligt förnedras. Nyligen avgick också konservativa frontfiguren i Skottland.
John Bercow slog efter sin avgång som brittiska parlamentsordförande fast sin kritik mot landets planerade utträde ur EU. Inför utländska journalister kallade han brexit för ”det största misstaget i landet efter kriget”. Bercow var tvungen att förbli neutral under den politiska krisen kring brexit. Brexiteers påstod ofta att han tog deras motståndares parti. Bercow hävdar själv att han var opartisk som ordförande. Han menade att han försvarade parlamentets rättigheter.