Det kommer inte att bli lätt att nå de europeiska Green Deal-målen om den nuvarande strikta europeiska lagstiftningen mot att tillåta nya förädlingsmetoder, såsom CRISPR-Cas, består.
Det säger de nederländska forskarna Justus Wesseler och hans kollega Kai Purnhagen i en artikel som publicerats i Applied Economic Perspectives and Policy. Artikeln publicerades igår, samma dag som Nobelpriset i kemi tilldelades forskare som utvecklat CRISPR-Cas.
Den franska Emmanuelle Charpentier och amerikanen Jennifer Doudna står bakom tillämpningarna av denna teknik där DNA kan ändras. På så sätt kan man mycket precist exempelvis "klippa bort" fel i DNA. "Denna teknik har en revolutionerande påverkan på livsvetenskaperna", enligt Nobelkommittén.
CRISPR-Cas gör det möjligt att med aldrig tidigare skådad precision ändra DNA och stänga av gener. Många (ärftliga) sjukdomar hos människor skulle med denna teknik kunna bli ett minne blott.
Inom djurhållning är det med intresse man betraktar denna revolutionerande teknik. Vanliga djursjukdomar skulle kunna elimineras från djurens DNA, vilket skulle förbättra djurhälsan över hela världen. Men även inom växtodling och djurhållning betraktas denna – fortfarande förbjudna inom EU – teknik med intresse. EU-domstolen räknar hittills CRISPR-Cas som "genetisk modifiering" och vägrar tillstånd.
Just denna vecka sammanträder den Permanenta Kommittén i Bryssel som ger rekommendationer om tillstånd för nya växtskyddsmedel eller förbud mot befintliga bekämpningsmedel. Både i Europaparlamentet och i vetenskapliga kretsar framförs allt oftare argumentet att CRISPR-Cas inte är ett kemiskt tillsatsmedel utan en naturlig borttagning.
Jordbruksdepartementet erkänner att förädlingsmetoder kan spela en viktig roll i jordbruket i Europa, särskilt inom växt- och trädgårdsnäringarna. De flesta förädlings- och produktionsföretagen är belägna i Nederländerna. Betydelsen är därför mycket stor, och i mindre grad gäller detta även för Danmark, Tyskland och Frankrike.
CRISPR-Cas är också forskningsfältet för den wagensiske forskaren John van der Oost, som tidigare erhöll Spinozapriset för sitt arbete. Han har samarbetat nära med Emmanuelle Charpentier och Jennifer Doudna i många år. Enligt de två Nobelpristagarna har Van der Oost också bidragit stort till framgången inom detta område.