Den europeiska allmänheten är sedan länge van vid att kunna köpa färska tomater, gurkor, bär och meloner året runt. De flesta EU-länder importerar huvuddelen från Spanien, där miljontals ton grönsaker och frukt odlas i vita plastlandskap som sträcker sig över enorma områden i landets soliga södra del.
Och globalt ökar produktionen inom växthusodling, visar en ny studie från Köpenhamns universitet som beräknat den globala omfattningen av växthusodling. Den stora expansionen sker dock inte i Europa, utan i låg- och medelinkomstländer i den globala södern.
Forskarna har använt en kombination av algoritmer och satellitbilder för att kartlägga hur mycket mark som globalt används för växthusodling. Det visar sig att växthusodlingen – oavsett om den äger rum i växthus eller på öppna fält täckta med plast – täcker minst 1,3 miljoner hektar av jordytan. Den nya siffran är nästan tre gånger högre än tidigare uppskattningar.
Växthusodlingsproduktionen är spridd över 119 olika länder, där Kina ensam står för hela 60,4 % av den totala arealen. På andra plats kommer Spanien med 5,6 % och på tredje plats Italien med 4,1 %. Nederländernas växthusproduktion ligger på nionde plats med drygt en och en halv procent.
De stora växthusklustren i den globala norr grundades på sjuttiotalet och åttiotalet, medan de i den globala södern uppstod tjugo år senare. Och där det nu råder viss stagnation i den globala norr fortsätter tillväxten i länder i Asien, Afrika samt Central- och Sydamerika. Idag släpper den globala södern ut 2,7 gånger så mycket växthusgaser som den globala norr.
En viktig medorsak till ”stagnationen” inom glastillverkning i Nederländerna är de kraftigt ökade energikostnaderna. Sedan EU-länderna beslutat att inte längre köpa gas och olja från ryska företag sker en omorientering av affärsstrategier inom denna bransch.