Det fanns stora regionala skillnader mellan de tyska delstaterna. Medan genomsnittshyran i Saarland uppskattades till 99 euro, var hyres- och arrendepriserna i de jordbruksområden som gränsar till Nederländerna betydligt högre. I Nordrhein-Westfalen var genomsnittet 560 euro. I Niedersachsen (548), Schleswig-Holstein (479) och Bayern (415) låg priserna också betydligt över rikssnittet.
Av totalt 16,6 miljoner hektar jordbruksmark i Tyskland består ungefär 60 procent av arrendejord; 38 procent ägs av bönder. Majoriteten av arrendeområdena är åkermark (69 procent), följt av permanent gräsmark (27 procent) samt övriga arrendeområden (4 procent). Till de sistnämnda hör områden med vingårdar och fruktodlingar, eller plantskolor och växthus.
Det finns också stora skillnader i företagsformer mellan olika jordbruksföretag. Förra året var cirka 85 procent av företagen i Tyskland enskilda firmor, varav mer än hälften var deltidsföretag. En minoritet (12 procent) bestod av både handelsbolag och företag som juridiska enheter, däribland aktiebolag och GmbH-företag. Men dessa kooperativ förvaltar i genomsnitt 176 hektar per företag, betydligt större än enskilda företag med 46 hektar.
Deras marknadsposition gentemot mindre företag är också stark: de stora företagsformerna förvaltar tillsammans ungefär 39 procent av jordbruksmarken i Tyskland.
Det finns flera anledningar till att hyrespriserna stiger: bland annat att jordbruksmark generellt blir knappare, men också teknologiska framsteg och centralisering av företag. Detta leder till ökad konkurrens. Animalieproducenter behöver till exempel mer plats för att rymma fler djur.
Världsnaturfonden (WWF) kritiserar detta. ”Mark är ett föremål för spekulation”, säger Rolf Sommer, chef för jordbruk och markanvändning vid WWF Tyskland. Det tyska jordbruket behöver mångfald, men enligt WWF går den europeiska jordbrukspolitiken i fel riktning. I hela EU går 80 procent av de direkta betalningarna från den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) till endast 20 procent av företagen.
Framöver bör hektar-subventionerna avskaffas, och finansiering ska riktas till samhällsviktiga tjänster som bevarande av biodiversitet, skydd av grundvatten och klimat samt djurvälfärd.