I det österrikiska parlamentsvalet led det bondvänliga regeringspartiet ÖVP ett allvarligt nederlag, men är fortfarande det största partiet på många landsbygder. Valresultatet speglar klyftan mellan österrikisk stad och landsbygd gebieden.
Resultatet visar på många likheter med de senaste valen i Nederländerna, Frankrike och östra Tyskland, där högerextrema anti-invandringspartier framstod som de största.
Det proryska partiet FPÖ fördubblade sitt väljarstöd till 29 procent (jämfört med för fem år sedan), medan ÖVP tappade en fjärdedel av sitt stöd till 26,3 procent. På jordbruksbygden förblev ÖVP en procent större än Herbert Kickls anti-EU-parti.
Det socialdemokratiska oppositionspartiet SPÖ kom inte längre än 20 procent, medan De grönas stöd nästan halverades till över 8 procent, medan liberala NEOS höll sig fast på runt 10 procent.
Den konservative förbundskanslern Karl Nehammer (ÖVP) har uppmanat president Von der Bellen (De gröna) att nu ge det högerextrema Frihetspartiet i uppdrag att bilda en koalition. Alla österrikiska partier har sagt att de absolut inte vill att den kontroversielle partiledaren Kickl ska bli kansler.
Om ett sådant avslag bara gäller personen Kickl, eller hela FPÖ, återstår att se. Vissa ÖVP-ledare har antytt att en koalition under en annan FPÖ-ledare är möjlig. I så fall uppstår en jämförelse med situationen i Nederländerna, där det största partiet kunde bilda koalition, men den kontroversielle partiledaren Geert Wilders inte fick bli premiärminister.
Med regionala val som ska hållas senare denna månad och nästa månad i två österrikiska provinser där en ÖVP-koalition styr, är vissa inom partiet försiktiga med att trycka FPÖ åt sidan för snabbt av rädsla för att tappa mark igen. I teorin är det också möjligt att FPÖ utgör den största fraktionen, men att efter ett misslyckat bildningsförsök ändå tillträder en trepartikoalition av ÖVP och SPÖ, tillsammans med de mindre Liberalerna eller De gröna.
För den österrikiska jordbrukssektorn kan man förvänta sig att en starkare antieuropeisk politik kommer att utvecklas med denna "flyttning åt höger". Frågan blir – precis som i Nederländerna – i vilken utsträckning Österrike kan dra sig ur de detaljerade ramarna och riktlinjerna för den europeiska jordbruks- och klimatpolitiken. Vanligtvis äts inte soppan så varm, och detta föregås vanligtvis av år av procedurer.