Hyrorna för jordbruksmark i Tyskland har stigit markant de senaste åren. Förra året var snittet per hektar 357 €. Det är en ökning med 9 procent jämfört med 2020 (329 €).
Det fanns stora regionala skillnader mellan de tyska delstaterna. Medan ett genomsnittligt hyrespris på 99 € uppskattades i Saarland, var hyran och arrendepriset i jordbruksområdena som gränsar till Nederländerna betydligt högre. I Nordrhein-Westfalen hade man i genomsnitt 560 euro i skuld. I Niedersachsen (548 euro), Schleswig-Holstein (479) och Bayern (415) låg hyrorna också betydligt över det nationella genomsnittet.
Av de totalt 16,6 miljoner hektaren jordbruksmark i Tyskland består cirka 60 procent av arrenderad mark; 38 procent ägs av bönder. Merparten av den arrenderade marken består av åkermark (69 procent), följt av permanent gräsmark (27 procent) och annan arrenderad mark (4 procent). De senare inkluderar områden med vingårdar och trädfrukter, eller plantskolor och växthus.
Det finns också stora skillnader i juridiska former mellan de olika lantbruksföretagen. Förra året var cirka 85 procent i Tyskland enmansföretag, varav mer än hälften var deltidsföretag. En minoritet (12 procent) var handelsbolag och företag samt juridiska personer, inklusive aktiebolag och GmbH. Men dessa kooperativ förvaltar i snitt 176 hektar per företag, betydligt större än enskilda företag med 46 hektar.
Deras marknadsposition jämfört med mindre företag är också stark: stora företag förvaltar tillsammans cirka 39 procent av jordbruksmarken i Tyskland.
Det finns flera anledningar till att hyrorna stiger: bland annat att jordbruksmark i allmänhet blir knappare, men också tekniska framsteg och centralisering av företag. Detta leder till mer konkurrens”. Till exempel behöver djurgårdar mer utrymme för att hysa fler djur.
Världsnaturfonden är kritisk till detta. "Mark är föremål för spekulation", säger Rolf Sommer, chef för jordbruk och markanvändning vid WWF Tyskland. Det tyska jordbruket behöver mångfald, men den europeiska jordbrukspolitiken går åt fel håll, enligt WWF. Över hela EU går 80 procent av direktbetalningarna från den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) till bara 20 procent av företagen.
I framtiden bör hektarstöden avskaffas och finansiering bör ges till socialt relevanta tjänster som bevarande av biologisk mångfald, skydd av grundvatten och klimat eller djurskydd.