Det framgår av en gemensam studie från Planbureau voor de Leefomgeving (PBL) tillsammans med WUR-Wageningen om naturpolitiken under de senaste tio åren.
År 2013 ingick staten och provinserna det så kallade ’Natuurpact’: en decentralisering av naturpolitiken från staten till provinserna. Målet var att förbättra biologisk mångfald. Enligt prognoser kommer målet inte att nås före slutet av 2027. Detta beror bland annat på att genomförandet av ny natur bygger på frivillighet och villighet.
För naturåterställning var det överenskommet att en större insats för att återställa det ekologiska systemet behövs. Men den senaste sammanslagningen av policyer i Nationaal Programma Landelijk Gebied (NPLG) har försvårat och till och med försenat genomförandet av naturpolitiken, konstaterar forskarna.
Naturåterställning kräver, förutom god skötsel och utvidgning av arealen, en större insats för att återställa det ekologiska systemet. Detta kräver bland annat en gemensam framtidsbild som i många områden fortfarande behöver utvecklas.
Att uppnå naturmålen genom områdesprocesser kommer att kräva ’styrelseengagemang och politiskt mod’ från provinser och stat på grund av de många motstridiga intressena, eftersom andra mål samtidigt också måste nås (klimat, jordbruk, vatten).
För att nå Natura 2000-målen krävs en genomgripande förändring av jordbruksdriften, till exempel mot en extensiv eller naturinkluderande form av jordbruk, enligt en av rekommendationerna.
Bönder behöver inte bara klarhet i vad som förväntas av dem, utan även ekonomiskt stöd och anpassad reglering från staten eller provinsen. Det gäller särskilt för jordbruksföretag i närheten av naturområden, anser forskarna från PBL och WUR.