Godkännandet av kommissionsrapporten kräver kvalificerad majoritet: minst femton EU-länder med sammanlagt 65 procent av EU:s befolkning måste gå med på det. Den politiska uträkningen är dock komplicerad eftersom åsikterna skiljer sig mycket åt om fördelningen av asylsökande och nivån på de finansiella bidragen.
Den nya lagen reglerar bland annat att asylansökningar ska kunna lämnas in vid EU-kontor utanför EU-länderna och att asylsökande (i väntan på handläggningen av deras ansökan) tillfälligt kan placeras i mottagningscenter utanför EU:s gränser. Italien försökte göra detta redan förra året, men det strider mot nuvarande EU-regler och har upphävts av EU-domstolar.
Förseningen har lett till kritik i Europaparlamentet. Europaparlamentarikern Birgit Sippel, huvudförhandlare för migrationspaketet, vill att kommissionen ansvarar för den missade tidsfristen. Hon har krävt ett brådskande möte i utskottet för medborgerliga friheter för att diskutera konsekvenserna av en möjlig uppskjutning.
Spänningarna ökar också mellan EU-länderna. Polen och Ungern motsätter sig den obligatoriska solidaritetsmekanismen, medan Belgien har meddelat att de inte tänker ta emot nya asylsökande utan enbart bidra ekonomiskt.
Kommissionens rapport ska fastställa vilka EU-länder som är under migrationspress och hur många asylsökande som behöver omplaceras ”annorstädes”. EU-analysen baseras på antalet asylansökningar, beviljade statusbeslut och tillgänglig mottagningskapacitet.
Länder kan välja hur de bidrar: genom att ta emot omplacerade asylsökande från överbelastade länder, betala 20 000 euro per person som inte omplaceras, eller delta i operativt stöd, till exempel för mottagningscenter eller administrativ handläggning. Detta är fastställt i migrations- och asylpaketet som antogs 2024.
Samtidigt har Europeiska kommissionen presenterat en ny lista med sju så kallade ”trygga länder”: Kosovo, Bangladesh, Colombia, Egypten, Indien, Marocko och Tunisien. Det innebär att ansökningar från asylsökande från dessa länder kan avslås snabbare och att de kan skickas tillbaka dit.
Människorättsorganisationer kritiserar starkt listan. Enligt grupper som EuroMed Rights är länder som Tunisien, Egypten och Marocko alls inte säkra på grund av allvarliga människorättsbrott. Kommissionen hävdar dock att listan inte inskränker asylsökandes rättigheter och är nödvändig för ett harmoniserat europeiskt system.