En majoritet i parlamentet stödde ett förslag från konservativa och högergrupper att tillfälligt stoppa betalningsskyldigheten för industrin. De vill att Europeiska kommissionen först ska göra ny forskning kring kostnaderna och vilka sektorer som är ansvariga för föroreningen.
Andra grupper i Europaparlamentet motsätter sig en sådan uppskov. De stödjer visserligen ny forskning, men anser att principen ”den som förorenar ska betala” måste bestå. Enligt dem får inte genomförandet av direktivet skjutas upp så länge forskningen pågår.
Ministrar också oeniga
Redan tidigare förra veckan framkom det att det även bland hälsoministrarna från de 27 EU-länderna råder fortsatt meningsskiljaktigheter om kravet att läkemedelsindustrin ska täcka kostnaderna för borttagning av läkemedelsrester från avloppsvattnet (det vill säga medfinansiera moderniseringen av reningsverken).
Promotion
Det direktiv som Kommissionen föreslagit fastställer att läkemedels- och kosmetikaföretag ska bära en stor del av kostnaderna för ett extra reningssteg i avloppsreningsanläggningar. Den nya reningen syftar till att avlägsna mikroföroreningar, såsom läkemedelsrester och mikroplaster, från vattnet.
Läkemedelsbrist?
Förespråkare för det tillfälliga uppskovet varnar för att regleringen kan sätta press på den europeiska läkemedelsindustrin. Enligt dem finns risk att högre kostnader påverkar tillgängligheten på läkemedel. Därför anser de att det först måste klargöras om Europeiska kommissionens beräkningar är korrekta.
Även läkemedelssektorn ifrågasätter de uppskattningar som ligger till grund för direktivet. Enligt sektorn är de förväntade kostnaderna högre än vad Kommissionen beräknat och inte bara läkemedels- och kosmetikaföretag är ansvariga för föroreningen av avloppsvattnet.
Skepsis kring uppskov
Motståndare till uppskovet fruktar istället att principen ”den som förorenar ska betala” urholkas. De varnar för att kostnaderna i slutändan kan hamna hos vattenbolag, myndigheter eller medborgare om industrins bidrag skjuts upp.
Nästan alla politiska grupper är dock överens om att en oberoende undersökning behövs kring kostnaderna och fördelningen av föroreningen. Men meningsskiljaktigheterna gäller främst frågan om de befintliga skyldigheterna ska skjutas upp under tiden för denna undersökning.
Den antagna resolutionen är inte juridiskt bindande, men ökar den politiska pressen på Europeiska kommissionen. Under den kommande perioden får man se vilka slutsatser den nya undersökningen leder till och vilka effekter det får för det fortsatta genomförandet av det europeiska avloppsvattendirektivet.