Reformen av den fleråriga finansiella ramen (MFK) ska frigöra hundratals miljarder euro för nya prioriteringar. Försvarsutgifterna får därmed en betydligt större vikt. Även förstärkning av europeisk industri och konkurrenskraft är kärnmål. Parlamentet accepterar att detta sker på bekostnad av befintliga program, även om denna omfördelning orsakar oro.
En viktig del i reformen är sammanslagningen av olika fonder. Detta ska möjliggöra effektivare arbete och snabbare anpassning till nya utmaningar. Kritiker påpekar att detta kan gå ut över översikten och säkerheten att medel behåller sitt ursprungliga syfte.
Därtill ökas det nationella inflytandet i beslut om utgifter. EU-länderna får större makt över användningen av EU-bidrag inom de sammanslagna fonderna. Förespråkare menar att detta är ett praktiskt sätt att ta hänsyn till lokala förhållanden. Motståndare fruktar att detta försvagar sammanhållningen i den europeiska politiken.
För sammanhållningspolitiken innebär reformen att fokus flyttas. Traditionellt har denna fond tjänat till att stärka eftersatta regioner. Nu används den bredare, även för försvar och ekonomisk säkerhet. Oro finns för att detta skjuter solidaritetsmålet mellan regioner i bakgrunden.
Regionala företrädare uttryckte skarp kritik. De varnade för att reformen innebär en utgrävning av sammanhållningen och en återgång till nationell logik. Enligt vissa riskerar den nya inriktningen att öka klyftorna mellan välmående och eftersatta områden snarare än att minska dem.
Inför beslutet uppstod spänningar kring medborgarinitiativ om regional autonomi. Ett förslag att ge nationella regioner större erkännande togs inte upp av Kommissionen.
Också den gröna sektorn reagerade kritiskt. Vindenergisektorn fruktar att hamna på efterkälken eftersom reformen inte innehåller någon specifik fond för förnybar energi. Det finns en risk att försvar och industri prioriteras på bekostnad av klimat- och energimål, sades det.
Trots dessa motsättningar röstade en klar majoritet i parlamentet för. Det ger Kommissionen möjligheten att omarbeta långtidsbudgeten. Den politiska signalen är att EU anpassar sig till förändrade tider där försvar, industri och nationellt handlingsutrymme är i fokus, även om det innebär en förlust av traditionell europeisk sammanhållning.