En viktig del är att ansökningar från personer från länder som anses vara "säkra" kan bedömas och avslås snabbare. Tanken bakom detta är att förfarandena därigenom kan bli kortare. Det handlar bland annat om sökande från Bangladesh, Colombia, Egypten, Indien, Marocko, Tunisien och Kosovo.
Vad "säkert" exakt innebär och hur ofta listan över 'säkra länder' kan justeras under tiden är ännu oklart.
Det ska också snart spela en roll vart någon tillfälligt kan skickas i väntan på handläggning av sin asylansökan. Det rör sig om planer där sökande kan skickas till ett land utanför EU som anses säkert, även om det inte är deras ursprungsland.
Hur det kommer kontrolleras att någon i det tillfälliga mottagandelandet verkligen får skydd är enligt kritiker ännu inte utrett.
En andra del av det nu av EU-ministrar och EU-politiker godkända förslaget handlar om återvändande: snabbare utvisning av personer som inte fått uppehållsrätt. Enligt Europeiska kommissionen återvänder "tre av fyra" avvisade asylsökande inte till sitt hemland efter avslag. Detta ska enligt planerna förändras.
För detta nämns striktare medel, såsom längre omhändertagande i väntan på avresa, strängare eller längre inreseförbud och nya skyldigheter för papperslösa som ska lämna landet. Vilka garantier som gäller i sådana situationer och hur tillsyn ska organiseras är enligt kritiker ännu inte fastställt.
Mänskliga rättigheter och rättssäkerhet är ett återkommande stridsämne. Det uttrycks oro över frihetsberövelse, utvisning och att skicka personer till länder utanför EU, samtidigt som det understryks att rättigheter måste respekteras. På vissa områden saknas detaljerade förklaringar om hur detta ska fungera i praktiken.
Politiskt är immigrationspaketet omstritt: de center-höger och konservativa grupperna fick stöd från radikala eller ytterhögerpartier, vilket ledde till kritik och anklagelser om "samarbete över höger" från liberala och center-vänstergrupper. Samtidigt betonar anhängarna att en striktare politik är nödvändig för att få kontroll över migrationen.
EU-länderna är ännu inte överens om en viktig del av den nya strategin: fördelningen av boende för beviljade asylsökande mellan de 27 EU-länderna. Vissa EU-länder vill inte ta emot asylsökande från andra EU-länder. I sådana fall måste dessa vägranländer bidra ekonomiskt till mottagandet av asylsökande i de andra EU-länderna.