EU-parlamentets jordbruksutskott kommer på torsdag att diskutera med kommissionens vice ordförande Frans Timmermans hur europeiskt jordbruk kan bli mer hållbart efter coronapandemin. Det är jordbruksutskottets första möjlighet att ställa frågor till Timmermans om hans ännu icke publicerade planer.
Videodebatten på distans med Timmermans kommer troligen att fokusera främst på framtida ekonomiskt stöd till jordbrukssektorerna. Vissa EU-parlamentariker förespråkar att inkludera jordbruket i det megastora coronaåterhämtningsfonden; andra anser att det är "säkrare" att hålla fast vid de nuvarande budgetarna för den nuvarande CAP-politiken.
Men EU-kommissionärerna, ministrarna och regeringscheferna är fortfarande långt ifrån enighet om den megastora återhämtningsfonden. Tidigare har Timmermans presenterat en ny miljö- och klimatpolitik ("Green Deal") som även kommer att innebära nya krav för jordbrukssektorn att producera mer hållbart och miljövänligt.
Men EU-kommissionen måste just nu i "efter-korona perioden" ompröva (läs: krympa) alla tidigare planer för att frigöra hundratals miljarder till ekonomisk återhämtning och företagsstöd. Det innebär att Timmermans inte bara måste skjuta upp eller anpassa sin "från jord till bord" (F2F)-strategi, utan att klimat- och miljökrav de kommande åren också kan kopplas till europeiska (corona)återhämtningsbidrag. Därmed kan villkoren i Green Deal bli en del av en europeisk coronalivboj för många branscher och sektorer i flera EU-länder.
Tidigare denna vecka har jordbruksorganisationer från de tre Östersjöländerna Estland, Lettland och Litauen uppmanat EU-kommissionen att koppla den nya gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) till det nya corona-megastora återhämtningsfonden. De baltiska bönderna förespråkar att den nya långtidsbudgeten (2021–2027) används för en kraftfull och rättvis återhämtning för EU-ekonomierna efter coronapandemin, enligt den lettiska bondeorganisationen Farmers ‘Assembly.
De baltiska bönderna anser dessutom att återhämtningsåtgärderna äntligen måste sätta stopp för den långvariga ojämlikheten mellan EU-bönder. De påpekar att sedan de tre Östersjöländerna blev medlemmar i EU 2004 har de fått de lägsta direkta utbetalningarna, cirka hälften av genomsnittet till andra EU-bönder. Dessa utbetalningar byggde enligt brevskrivarna på felaktiga beräkningar av de baltiska böndernas produktivitet innan de blev EU-medlemmar.