I Europaparlamentet hotar inte bara den gröna och vänsteroppositionen att rösta emot det nya gemensamma jordbrukspolitikavtalet (GLB), utan även den största möjliga minoriteten av den socialdemokratiska gruppen S&D.
Enligt den tyska SPD-politikern Maria Noichl kommer S&D-gruppen endast med den minsta möjliga majoriteten ”med magont” ge grönt ljus för den nya gemensamma jordbrukspolitiken.
Noichl var en av skuggrapportörerna i Europaparlamentet som i slutet av juni tillsammans med det portugisiska ordförandeskapet nådde en preliminär överenskommelse. Det största motståndet kom från jordbruksorganisationer och flera EU-länder som motsätter sig ”miljökrav” (Green Deal och från-farm-till-bord) från kommissionärerna Frans Timmermans (Klimat och miljö), Stella Kyriakides (Hälsa och livsmedelssäkerhet) och Janusz Wojciechowski (Jordbruk och landsbygd).
Promotion
Europaparlamentets förhandlare lägger denna vecka fram sitt förhandlingsavtal till AGRI-jordbruksutskottet i EP. Därefter måste det senare i år godkännas av hela Europaparlamentet. Det är redan känt att även delar av den liberala Renewgruppen anser att den nu föreslagna nya jordbrukspolitiken ”inte är tillräckligt hållbar”.
Förra veckan kallade dessutom ordföranden för budgetkontrollutskottet, den tyska kristdemokraten Monika Hohlmeier (EPP), förhandlingsavtalet för en ”misslyckande”. Enligt henne har EP-förhandlarna inte lyckats sätta stopp för kompispolitik och förskingring av EU-medel.
Hohlmeier kritiserade i en intervju med Agrarzeitung att EU-bidragen fortfarande fördelas per hektar och därigenom för 80 procent hamnar hos 20 procent av ägarna till jordbruksmark, främst i mellersta och östra EU-länder.
Stora delar av jordbruksmedlen går fortfarande till kassörer och direktörer för jordbrukskooperativ, kollektiv, företag och stiftelser. Detta upprätthåller en inflytelserik chefslobby och mycket EU-pengar hamnar inte som inkomst på bondgårdarna.
Hohlmeier (dotter till den tidigare tyska CSU-politikern Franz-Josef Strauss) ansluter sig därmed till den kritik som tidigare framförts av jordbrukskommissionär Wojciechowski och AGRI-utskottet. Även de anser att mer EU-medel borde nå de (små) bönderna och inte de (stora) markägarna, men detta har EP-förhandlarna inte lyckats ändra hos jordbruksministrarna.
Jordbruksministrarna har tidigare uttryckt sig nöjda med den nya jordbrukspolitiken som framöver blir mindre EU-centralistisk men till stor del kommer utformas genom ett uppgiftsprogram anpassat till individuella länder. Sådana nationella strategiska (agri-)planer kräver visserligen årligt godkännande från Bryssel, men ger fler undantagsregler per land.
Då förhandlingar om revideringen av EU:s jordbrukspolitik pågått i flera år och det nu – äntligen – finns ett förhandlingsavtal från EP-rapportörerna och skuggrapportörerna på bordet (som dessutom fått godkännande av de 27 jordbruksministrarna), är det inte att vänta att Europaparlamentet ska blockera avtalet. Det skulle i så fall innebära att allt måste börja om från början. Många delar måste dock fortfarande omvandlas till (juridiska) slutgiltiga texter.
Bert-Jan Ruissen (SGP), den ende nederländske förhandlaren från Europaparlamentets sida, kallar kompromissen ”ambitiös men genomförbar för bonden”. Ruissen påpekar att Timmermans förslag om att 10 % av jordbruksmarken skulle ligga i tvångsvila sänkts till 3 % med vissa undantag. ”Detta paket erbjuder tillräcklig flexibilitet för EU-länderna för att hålla det genomförbart för bonden. Nu är det upp till Nederländerna att på ett bra sätt implementera detta”.
Även om Europaparlamentariker från de tre stora politiska grupperna inte skulle hjälpa förslaget till majoritet, kan trots allt tillräckligt stöd förväntas från höger-, konservativa och nationalistiska oppositionsgrupper. Särskilt de får vad de vill ha: en mindre centralistisk EU-politik, fler nationella undantag, så få klimatbegränsningar som möjligt och ingen maxgräns för utbetalningar.
Det är ännu inte känt när förhandlingsavtalet ska läggas fram för omröstning i hela plenarsessionen i Europaparlamentet.