Europeiska revisionsrätten konstaterar att kontrollkriterierna för utbetalningar ur coronarelaterade återhämtningsfonden (RRF) är för generella och otydliga. Det går därför inte att tillräckligt fastställa om de utbetalade miljarderna faktiskt bidrar till de överenskomna målen. Revisorerna menar att detta utgör en väsentlig risk för effektiv användning av europeiska pengar.
Europeiska kommissionen vill även tillämpa ansvarssystematiken från RRF på andra EU-budgetar efter 2028. Enligt kritiker, däribland den nederländske EU-parlamentarikern Bert-Jan Ruissen, undergräver detta den finansiella kontrollen. Bryssel vill på så sätt generalisera en alltför flexibel tillsynsmodell.
Revisionsrätten upptäckte att många RRF-mål är för vaga eller svåra att mäta. EU-länderna lämnade enligt revisorerna ofta opålitlig information om uppnådda resultat. Vissa förutbestämda milstolpar var otydligt formulerade, vilket gjorde att utbetalningar inte alltid kunde knytas till konkreta prestationer.
Vid utbetalning av återhämtningsmedel tas ingen hänsyn till faktiska kostnader eller regeluppfyllelse. EU-länderna får pengar baserat på milstolpar och mål, utan direkt koppling till projektutgifter. Sanktioner vid uteblivna mål är fortfarande sällsynta.
Trots att felprocenten i EU-utgifter sjönk från 5,6 till 3,6 procent, ligger den fortfarande över tröskeln på 2 procent. Revisionsrätten betonar att nedgången är positiv, men att Europeiska kommissionen fortfarande inte uppfyller sin egen norm för en godkänd bedömning.
EU:s revisorer varnar dessutom för att utestående EU-lån fram till 2027 kommer att överstiga 900 miljarder euro. Räntekostnaderna för det återhämtningspaket som inrättades 2020 är redan mycket högre än de 14,9 miljarder euro som kommissionen uppskattade och kan stiga till över 30 miljarder.
Enligt revisionsrätten och flera EU-parlamentariker hotar denna ökande skuldbörda hållbarheten för framtida budgetar. Ruissen kallar ökningen av lånen för en kvarnsten för unionen vars kostnader skjuts över på framtida generationer.
Enligt dem måste Europeiska kommissionen införa strängare normer för finansiell redovisning. Europeiska skattepengar måste tydligt bidra till konkreta mål som konkurrenskraft och klimat, och inte försvinna i ett system av vaga löften och frivilliga överenskommelser.
Därtill konstaterar revisionsrätten att endast fem procent av det tillgängliga budgeten från sammanhållningsfonderna har spenderats. Dessa fonder är avsedda för EU-bidrag för att stödja eftersläpande regioner, men många EU-länder har svårt att använda pengarna. Kritiker ser detta som en möjlighet att skära ner och halvera budgeten.