I Strasbourg har EU-politiker från tre politiska grupper – Europeiska konservativa och reformister (ECR), Identitet och demokrati (ID) samt "Europeiska patrioter" – gått ihop för att lägga fram en misstroendeförklaring. Enligt flera källor har de samlat in de nödvändiga 72 namnteckningarna.
Anledningen är den så kallade ”Pfizergate”. Kommissionsordförande von der Leyen kommunicerade personligen med Pfizers VD Albert Bourla om köp av vacciner för miljarder euro. Kommunikationen skedde delvis via sms, men dessa meddelanden har aldrig offentliggjorts. En europeisk domstol konstaterade nyligen att VDL därigenom brutit mot sin transparensskyldighet.
Von der Leyen vägrar hittills att kommentera innehållet i sms:en eller sin personliga inblandning i förhandlingarna med Pfizer. Hon försvarar sig med att det handlar om privata meddelanden, men detta försvar övertygar inte många EU-parlamentariker.
Enligt flera ledamöter ur Europaparlamentet undergräver von der Leyen förtroendet för de europeiska institutionerna genom sitt envetna motstånd att släppa fram meddelandena. De menar att transparens är livsviktigt, särskilt vid så kostsamma och ingripande beslut. Men åsikterna i parlamentet är delade om detta är skäl nog att avsätta hela kommissionen.
Röstningen om misstroendeförklaringen väntas äga rum denna vecka under den plenära sessionen i Strasbourg. Även om omröstningen genomförs är det osannolikt att motionen får majoritet. De stora mittenfraktionerna, såsom Europeiska folkpartiet (EPP) och socialdemokraterna, står trots intern kritik fortfarande bakom von der Leyen.
Misstroendeförklaringen kommer vid en känslig tidpunkt då von der Leyen för närvarande möter hård kritik i en annan fråga, där vänster- och gröna EU-politiker hotar att dra tillbaka sitt förtroende för hela kommissionen (VDL2). Det gäller försvagandet eller upphävandet av Green Deal-lagar från förra kommissionen (VDL1), särskilt möjlig tillbakadragning av direktivet mot greenwashing.
En misstroendeomröstning denna vecka skulle kunna försvaga hennes position, även om motionen inte skulle gå igenom. Hela frågan bidrar till den bredare debatten om makt, ansvar och kontroll inom EU-institutionerna. Omröstningen ses av många som ett politiskt test: hur långt sträcker sig missnöjet med von der Leyens ledarskap egentligen? Därigenom kan misstroendet mot von der Leyen politiskt inte längre ignoreras.

