Ordförande Ursula von der Leyen verkar arbeta för en fundamental finansiell reform av EU, framgår det av (medvetet) läckta dokument från Bryssel som gäller nästa finansiella period (2028–2034). Där listas konsekvenserna av den strukturrapport som den italienska tidigare premiärministern Draghi står bakom (‘EU måste bli mer konkurrenskraftigt och ekonomiskt starkare’) samt av den Strategiska dialogen om jordbruket (‘EU-stöd ska gå från hektar till bönders inkomster, separat fond för hållbarhet’).
Dessa två rapporter kommer som ett komplement till de årliga politiskt-administrativa procedurerna för fastställande av årsbudget (2025) och den kopplade flerårsplaneringen. Dessutom kan en nykomponerad kommission vart femte år blicka framåt över flera år.
En av de varianter som nu diskuteras (på basis av administrativa förberedelser) är att delvis åter slå samman de mer än 500 europeiska stödfonderna. Bland annat skulle de stora (regionala) strukturfonderna, fonden för det gemensamma jordbrukspolitiken och landsbygdsutvecklingsfonden slås ihop.
Utbetalningarna skulle då delvis göras beroende av att individuella medlemsstater uppvisar politiskt gott beteende (“reformer”). Bryssel planerar att tillämpa denna metod på fler politikområden, liknande den som redan används för de nationella strategiska planerna (NSP) inom jordbruket. I dialogrekommendationerna från kommissionen Strohschneider förespråkas också avskaffande av en rad bindande brysselregler.
EU-ledningen vill tydligen inte längre ägna sig åt sådan ’trams’. Bryssel överlåter mycket av detaljerna och nationellt krångel till EU-länderna, men vill använda utbetalningarna för att knyta ihop medlemsländerna kring prioriteringar som ’konkurrenskraft’, ’innovation’, ’motståndskraft’ och ’försvarsförmåga’.
Enligt det nu läckta dokumentet ska framtida jordbruksstöd kopplas till att medlemsstaterna främjar ekologiskt jordbruk; antagligen ligger åsikten bakom att dagens CAP-stöd i huvudsak skulle slukas upp av Ukrainas planerade anslutning.
I Von der Leyens testballong förs ett mycket mindre jordbruksfond tillbaka till de 27 EU-länderna, och medlemsstaterna får större egna befogenheter att disponera dessa pengar efter egen nationell uppfattning, dock efter godkännande från Bryssel.
Teoretiskt är det fortfarande tänkbart att EU-länderna kommer att splittra upp Von der Leyens budgetpaket på det vanliga sättet över hundratals olika utgiftsposter. Europaparlamentet kan dessutom ställa olika villkor vid fastställandet av fleråriga budgetramen (MFF).