Tyskland motsätter sig inte längre ett europeiskt direktiv mot markförorening. Detta minskar motståndet inom EU mot ett sådant direktiv ytterligare, vilket framkom förra veckan under EU:s miljöråd. Frankrike vill att frågan om markskydd inom EU ska behandlas under deras mandatperiod som EU-ordförande det kommande halvåret.
EU:s markstrategi härstammar från den europeiska gröna given och den europeiska biologiska mångfaldsstrategin. Genom detta vill Europa ta itu med klimat- och biologiska mångfaldsutmaningar. Enligt Europeiska kommissionen är nu 70 procent av marken i dåligt skick. Vid presentationen av planerna i november fanns det fortfarande mycket protester mot europeiskt ingripande i nationella befogenheter.
Europeiska kommissionen vill ha en lag för att kunna skydda marken och stöds i detta av Europaparlamentet. Vissa EU-medlemsstater betraktar markskydd som en nationell angelägenhet. Hittills har även Tyskland hävdat att marken, till skillnad från luft och vatten, inte är rörlig och att skyddet därför inte är en europeisk uppgift.
Den nya centrumvänsterregeringen i Tyskland ser det annorlunda. Överallt inom EU hotar markförstöring, sade den nya miljöministern Steffi Lemke (De Gröna). Därför måste markens bördighet hanteras gemensamt. Lemke betonade dock att nationella och europeiska regler ska överlappa varandra så lite som möjligt.
Sverige, Danmark och Ungern har också uppmanat till att endast gå så långt som absolut nödvändigt, men godkänner ändå att ett EU-direktiv måste komma till.
I den nya markstrategin fastställs att från och med 2050 får varken åkermark eller betesmark förloras. Fram till dess måste byggande i jordbruksområden kompenseras med att ny jordbruksmark tas i anspråk. Rumänien och Bulgarien anser att EU också bör frigöra pengar för sanering och rening av förorenade marker.
I en första reaktion i november sa LTO-Nederländerna att Nederländerna har haft en egen markpolitik i fyrtio år med "mer än tillräckliga lagliga möjligheter." Sedan 1980-talet bedriver Nederländerna enligt LTO en aktiv markpolitik som en av de första EU-medlemsstaterna och anser det "redan mer än tillräckligt."

