Det faktum att de två största politiska partierna i Storbritannien fortfarande håller fast vid valsystemet med valkretsar gör att nya politiska partier och nya röster inte kan tränga igenom till det brittiska parlamentet.
I varje av de över 650 valkretsarna vinner vid val den kandidat som fått flest röster en parlamentsplats, men partiernas röster räknas inte samman på nationell nivå. Under många år har allt fler experter utan framgång förespråkat införandet av (procentuell) proportionalitet i Underhuset.
Den brittiska gröna Europaparlamentarikern Scott Ainslie (50) är frustrerad över att det brittiska Gröna partiet vid det senaste parlamentsvalet 2017 fick över två miljoner röster men ändå bara en plats i parlamentet. Han skyller på Labourpartiet ("som den enda socialdemokratiska partiet i världen!") och konservativa partiet för att de fortfarande håller fast vid det inte riktigt demokratiska, föråldrade systemet.
För att förhindra att Boris Johnsons konservativa parti kan uppnå majoritet har Greenparty, LibDems och nationalistiska partier i Wales bildat en vallistaallians i över sextio valkretsar. I dessa valkretsar tävlar de inte mot varandra. Där har två partier dragit tillbaka sina kandidater till förmån för det tredje partiet och uppmanat sina väljare att rösta på den tredje partiets kandidat. Förväntat kan LibDems vinna cirka trettio extra platser i hela Storbritannien, och de gröna ungefär tio.
"Vårt politiska system härstammar fortfarande från adelns, storägarnas och det engelska klassamhällets tid. Det finns valkretsar där ingenting har förändrats på hundra år. Politik och regeringsstyre är fortfarande något som för många britter är ‘långt borta i London.’ Demokrati och statsrätt undervisas knappt i skolorna," säger Ainslie. Han skulle vilja att statsvetenskap förekom tidigare och oftare i undervisningen.
Greenparty har gjort klimatförändringar och miljöpolitik till huvudpunkterna i sin valkampanj. Under lång tid verkade de brittiska valen bara handla om ja eller nej till Brexit, som är högerpartiernas paradgren, men de senaste veckorna har en förändring märkts. Labour har lyckats göra framtiden för sjukhusen och den nationella sjukvården till sin fråga, och LibDems är starkt emot ett EU-utträde.
De brittiska gröna ansluter sig med sin miljöfråga till den pro-klimattillväxt som många ”gröna” partier i Europa uppvisar, som i Danmark, Sverige, Nederländerna och Tyskland. Även Europeiska unionen har utsett Green Deal som det viktigaste temat för de kommande åren. I brittisk politik har Greenparty ännu inte lyckats göra ett liknande genombrott, även om även Labour, LibDems, SNP och walesiska nationalister nu har tagit med ”miljö och klimat” framträdande i sina program.
När det gäller medlemskapet i Europeiska unionen intar gröna ett mellanting mellan LibDems och Labour. LibDems vill omedelbart stoppa hela Brexitprocessen och stanna kvar i EU. Labour vill förhandla med Bryssel om ett mindre Brexitavtal och lägga utgången av detta på en folkomröstning. Labour kommer att inta en neutral position i en sådan rådgivning. De gröna vill – liksom LibDems – stanna i EU, men kommer i en andra folkomröstning att förespråka ”Remain.”
"Vårt land behöver helande, läkning, reparation. Brexit, UKIP, Farage och Johnson har de senaste åren förstört för mycket. Gemenskaper har splittrats. Familjer har separerats. Detta land behöver en läkningsprocess. Det måste väljarna själva kunna avsluta med sin egen röst. Därför är vi som gröna för att stanna i EU, men också för en andra folkomröstning," sade Ainslie på sitt kontor i Brixton i södra London.