Utslaget är en känslig förlust för den italienska regeringen och dess planer på att placera asylsökande i Albanien.
Italien ville förra året tillfälligt placera avvisade asylsökande i mottagningsläger på albanskt territorium, medan deras ärenden skulle handläggas i Italien. Denna metod strider enligt Europeiska unionens domstol mot EU:s regler. Domstolen betonar att det endast är de europeiska institutionerna som kan avgöra vilka tredjeländer som ska anses vara säkra.
Domstolens avgörande är ett direkt resultat av kritiken mot Italiens plan att hantera migranter med tillfälligt uppehälle i Albanien. Avtalet presenterades av Italien som ett innovativt sätt att avlasta det egna mottagningssystemet. Men enligt domstolen får Italien inte ensidigt besluta att Albanien är ett säkert tredjeland.
Utslaget understryker begränsningarna för nationella regeringar som vill hantera migration utanför EU. Länder får endast skicka tillbaka migranter till stater som uppfyller tydliga EU-normer vad gäller säkerhet, mänskliga rättigheter och mottagningskapacitet. Att upprätta en egen lista med så kallade säkra länder är alltså inte längre tillåtet.
Diskussionen kring Italiens plan sker mot bakgrund av en fortsatt ankomst av asylsökande som når europeiskt territorium via Medelhavet. Särskilt Italien drabbas av många människor som anländer i skrangliga båtar via kriminella människosmugglare från Nordafrika.
Samtidigt har det europeiska asylsystemet varit föremål för kritiken under flera år. EU-länderna är fortfarande oense om en gemensam politik, bland annat på grund av meningsskiljaktigheter kring fördelning av asylsökande. Vissa länder vägrar systematiskt att ta emot migranter eller bidra till omfördelning mellan EU-länder.
Domstolens utslag ökar pressen på de europeiska institutionerna att formulera tydliga och gemensamma regler. Nationella lösningar, som avtalet mellan Italien och Albanien, sätts på undantag av domstolen. Detta förhindrar att länder undandrar sig gemensamt ansvar.
Trots detta kvarstår stora meningsskiljaktigheter inom EU. I den offentliga debatten växer spänningarna mellan länder som kräver mer solidaritet och länder som håller fast vid sina nationella gränser. Försök att nå en EU-omfattande migrationspakt går trögt och stöter regelbundet på hinder från enskilda regeringar.