Enligt Europeiska kommissionen innehåller den reviderade texten extra garantier mot plötsliga marknadsstörningar. Europeiska bönder och livsmedelsproducenter skulle kunna räkna med finansiellt stöd och skyddsklausuler om priser eller avkastning kraschar på grund av billigare import från Sydamerika. På så sätt vill Bryssel tillmötesgå oro kring konkurrens och livsmedelssäkerhet.
Frankrike spelar en framträdande roll i den sista fasen av förhandlingarna. President Emmanuel Macron sade i Brasilien att han var "något positiv" till avtalet, som enligt honom nu förbättrats tillräckligt för att kunna undertecknas.
Inte alla i Paris delar den optimismen. Jordbruksministern Annie Genevard sade att de nuvarande garantierna fortfarande är "otillräckliga" och att Frankrike har satt tydliga gränser. Den största böndernas organisation FNSEA gick ännu längre och talade om ett "förräderi" mot det franska jordbruket, eftersom avtalet enligt dem öppnar dörren för orättvis konkurrens.
Promotion
I Italien är tonen mer försiktig. Rom motsätter sig inte längre frihandelsavtalet, men kräver hårda garantier för bönder och ömsesidiga miljönormer. Det finns redan en fond på flera miljarder euro för att kompensera europeiska jordbrukare vid stora prisfall. Bondorganisationer är dock fortsatt skeptiska och fruktar konkurrens från billigare sydamerikanska produkter.
Under de senaste månaderna har europeiska politiker påpekat att de internationella handelsrelationerna har förändrats drastiskt. Det syftas inte bara på Rysslands krig mot Ukraina utan också på de extremt höga importtullarna som den amerikanske presidenten Trump har infört globalt.
Enligt många europeiska ledare måste EU-länderna sprida sina livsmedels- och handelsintressen över flera leverantörer och länder och vara mindre beroende av ekonomiska konkurrenter som USA eller Kina. Därför arbetar Bryssel nu också på ytterligare handelsavtal med asiatiska och afrikanska länder.
Europeiska kommissionen påpekar att det nya handelsavtalet med Sydamerika inte bara innebär risker (för den agrara sektorn) utan också möjligheter (för industrin). Europeiska exportörer av bilar, vin och maskiner får tillgång till nya marknader, medan importen av kött, socker och spannmål från Sydamerika begränsas av kvoter och kontroller.