Om avvisade asylsökande inte kan eller vill samarbeta kan de placeras i mottagningsläger utanför EU. Dessa frihetsberövanden måste beordras av en administrativ eller rättslig myndighet och kan pågå i högst 24 månader. Detta gäller även för makar med små barn.
En sådan tvångsvistelse i ett läger i Albanien eller Libyen kan förlängas med maximalt sex månader om situationen i hemlandet förändras, om ny information framkommer eller om samarbetet med ett tredjeland förbättras. Detta regleras i den nya återvändandelag som Europaparlamentet antog i onsdags.
Husrannsakningar
För att möjliggöra snabbare återvändande får EU-länder själva genomföra utredningar. Det kan handla om husrannsakningar eller att genomsöka och beslagta personliga tillhörigheter och elektroniska enheter, såsom bärbara datorer eller mobiltelefoner.
Promotion
Avvisade asylsökande klassas av EU som olagliga personer. Om han eller hon flyttar till ett annat EU-land kan ett nytt fängelsestraff följa där. EU-länder får även kräva att en avvisad person regelbundet anmäler sig eller vistas på en viss plats. Alternativt kan övervakning med elektroniska hjälpmedel eller ekonomiska påtryckningar användas (läs: reducerade eller inga bidrag).
Redan i Albanien
För att möjliggöra den stramare återvändandepolitiken måste även avtal ingås med länder utanför EU. Det antagna lagförslaget möjliggör avtal med länder om så kallade ”återvändandehubbar”. Det är platser i icke-EU-länder där illegala invandrare hålls innan de (kan) återvända till sitt ursprungsland. EU-länder får själva ingå avtal med tredjeländer om sådana återvändandeläger.
Italien påbörjade detta för två år sedan genom att inrätta ett mottagningsläger i Albanien. Detta måste senare stängas ned efter ett beslut från en italiensk domare eftersom det stred mot italiensk och europeisk lagstiftning. Sådana läger är numera tillåtna. Bland annat Nederländerna har redan ingått ett samarbetsavtal med Italien.
Även barn
Undantag gäller för minderåriga utan föräldrar eller vårdnadshavare: de får inte skickas till återvändandehubbar. Avtal med icke-EU-länder får endast ingås om länderna respekterar mänskliga rättigheter, internationell rätt och principen om non-refoulement. Innan ett sådant avtal träder i kraft måste en EU-medlemsstat underrätta Europeiska kommissionen och övriga EU-länder.
Efter 20 år
”Folk förväntar sig med rätta att den som inte har rätt att stanna här också återvänder till sitt hemland,” säger den nederländske Europaparlamentarikern och rapportören Malik Azmani (Renew/VVD). Han var huvudförfattare till den nya återvändandelagen. ”Jag hade en tydlig prioritet: Europa måste leverera effektiva, realistiska lösningar för att åter få kontroll över migrationen. Det har jag kämpat hårt för. Och i dag, efter nästan tjugo år av stillastående, har vi lyckats.”